Slam från reningsverken - Nulägesbeskrivning

Slammet från Skansverket analyseras av ackrediterat lab (Alcontroll) med avseende på ett 30-tal parametrar. Se exempel här.

Resultatet redovisas för Skansverket som ett månadsmedelvärde och för Ljungskile som kvartalsvisa medelvärde.

I Skansverkets driftslaboratorium analyseras dessutom veckoprov av ett mindre antal ämnen såsom: zink, koppar, bly, nickel.

Provtagningen utförs i enlighet med vad som visas i den slamöverenskommelse som gjordes i samarbete mellan kommunen, LRF, Hushållningssällskapet och naturskyddsföreningen 1998.

Analyserna visar att slammet innehåller stora mängder av nyttiga gödningsämnen såsom kväve, fosfor och organiskt material som bör arbetas in i kretsloppet.

På grund av den debatt och de ställningstagande som gjorts av olika intresseorganisationer är det idag svårt att sprida slam på åkermark i den omfattning som regeringen önskar. Regeringen har därför givit Naturvårdsverket i uppdrag att utreda frågorna om miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam och dess användning samt om återföring av fosfor. Verket skall redovisa uppdraget till regeringen den 15/10 2002.

Från och med 2005 är deponi av slam från reningsverk inte längre ett alternativ att lösa slamproblematiken.

Av det slam som producerades i Uddevalla (Skansverket år 2000) transporteras merparten (80%) till deponi. Va-avdelningen erlägg då en deponiskatt och/eller avgift motsvarande cirka 435 kr/ton dvs cirka 1,3 milj kr årligen.

Från Ljungskile transporterades år 2000 cirka 50% till deponi och 13% markbyggnad samt 30% lantbruk. Slamkostanden för Ljungskile avloppsverk uppgick till 435 kr/ton dvs 80 000 kr/år.

Totalt belastas VA-verksamheten med en kostnad av 1,4 milj. kr/år för slamhanteringen.