Döden är ingenting vi väljer,
vi vet inte när den kommer,
vi vet inte hur den ser ut.
Det finns inget botemedel mot den,
vissa har tur, vissa har otur.
Du min vän hade tur.
Du var den första jag red,
den första jag tog min första galopp på,
ag älskade dig, du var min stjärna.
Du kommer aldrig att försvinna ut mitt hjärta,
gubben, när jag fick reda på det fanns bara smärta.
Vit och ståtlig, det är du, men vart är du nu?
I söndags blev du riden för sista gången,
I söndags galopperade du, som i den sista sången.
Jag skriver detta til dig, hoppas att det hjälper mig.
När jag skulle hämta Camelia letade jag efter dig i hagen,
men där fanns ingen Frantz som åt sig tjock om magen.
De trodde du hade kolik min vän, för du la dig ner hela tiden,
hade dåligt hjärta, ont i rygg och tänder.
Men snälla, jag visar upp mina händer, de är blöta av tårar.
Även fast jag inte grät då, så grät jag sen. För mig själv.
Jag tänker på dig hela tiden nu, ååh du, du är du.
Jag minns hur du stod där, helt lös på gräsmattan en sommar.
Och hur jag en gång fick hålla in dig, så du inte skulle sticka.
Sticka iväg i galopp..
Jag hade dig på halloween, alla sa att
''Fick man rösta på bäst utklädd häst så skulle Frantz vinna''
Jag ville gråta då, när jag hörde det, när jag såg de röda rosorna över din namnskylt, men jag fick varken fram ord eller gråt.
Jag bara kände hur ont jag fick i kroppen.
Från tårna upp till huvudknoppen.
Och jag fick aldrig ta farväl.
Men för sista gången i går i måndags
Så stod jag utanför padocken och jag såg hur du stod och sov.
Jag kollade på dig och du vaknade, spetsade dina små öron mot mig och sträckte på dig. Jag fick en sista underbar syn av dig.
Som den snälla häst du var.
Blev aldrig sur på någon, var alltid nöjd.
Sista gången jag såg dig var du lika glad som för första gången vi träffades.
Frantz Josef det är tomt utan dig,
men vi glömmer aldrig den vita söta stora
shetlandsponnyn som många har haft som förstahäst.
Tack för den fina tiden du givit oss.
Jag vet att du är borta, men ibland ser jag ändå den vita sagoponnyn stå där i hagen, den vita sagoponnyn som var du! Du var alltid så snäll..
Du gick aldrig i väg i hagen, la inte bak öronen för allt.
När jag blundar och tänker på dig, så kan jag se de där trogna svarta ögonen.
Dina vita små lurviga öron, ja..
Jag finner inte så många ord, även om det blev en lång text.
Jag kan inte bara skriva: ''Jag saknar dig''. För det är för lite.
Mitt hjärta skriker, varför kan man inte alltid få leva?
Fast det skulle ju inte heller gått, för det föds ju nya varelser.
Men du fick i alla fall ett bra liv, du fick bo på Emaus hela livet.
Bättre än så kan man ju inte ha det ;)
Lilla fina Frantz. Jag minns dig så väl. Jag var på Emaus på fredagen den 16 mars 2012 jag såg dig galopera du var så fin. Frantz du är bara så bäst. Jag ville inte tro det när jag hörde det, jag trodde någon skämtade. Jag älskar dig Frantz
Jag har inte varit på Emaus på 2½ år nu, och när jag fick höra att Frantz vandrat vidare blev jag helt förkrossad.
Jag hade lovat honom att jag skulle komma tillbaks.
Han var ponnyn som lärde mig allt, en äkta vän.
Jag minns klättringarna i lövbacken, barbacka i sommarhagen och när han bet tag i min hjälm och lyfte upp den.
Alla minnen bara virvlar förbi i mitt huvud.
Jag kommer alltid att minns den sagoponnyn, min vita springare.
Nu galopperar han så vackert i Trapalanda.
Älskade ponny♥
Frantz Underbarste Josef.. När allisa berättade att du dött trodde jag henne inte.. inte fören att jag hörde att hon grät..
Du betyder enomrt mycket för oss alla.. du är en del av oss... du har alltid varit där..
Jag vågar inte.. jag vill inte lita på att du har dött... att allt bara är ett skämt / en dröm... jag vill hadej kvar hos mej ..
Alla år du far funnits i mitt hjärta.. för några årsedan då jag bara red dej .. det vart glömt.. tills nu.. och nu fattar jag att jag skulle tagit vara på tiden med dej .. du betyder så otroligt mycket..
Frantz Josef.. en underbar sagoponnt värd att minnas <3
vi alla älskar dej killen, glöm inte de <3333333333333333333333
Saknar dig Frantz <3;(
2012-03-20
Du har en stor saknad i mitt hjärta!! Jag kommer aldrig glömma dig så underbar du var. När jag fick veta att du var död så blev mitt hjärta rörd och fylld av sorg och undra hur, varför just du lilla Frassemannen? Då var det att du hade ett svagt hjärta så tänkte jag stackars häst!!;( Men nu får du vila i frid och slippa lida. Då får du vara hos din mamma uppe på trapparandas ängar och slippa alla bekymmer.<3<3<3<3
Matilda O
Frans! Du e allt för mig! Jag älskar dig men när du lämnat oss är mitt hjärta tomt!
Du får inte lämna oss....
Du kommer alltid att finnas på emus alltid...
Du är snäll,söt,duktig och mycket mer.... Du kommer alltid att finnas hos mig.
Lovar att jag aldrig glömmer dig!
Du har alltid funnits där och nu är du bara borta... Föralltid!
I Love you Frants Josef <3