Naturvård och Lagstiftning

Lagstiftningen kring vår natur är inte bara till för konsulter och stora exploateringsföretag, du är själv så kallad verksamhetsutövare när du exempelvis gräver, bygger eller rensar på din mark. Hör av dig till kommunen eller Länsstyrelsen om du är osäker på vad som gäller på din mark. Nedan följer en sammanfattning av de idag gällande naturvårdsbestämmelserna.

Bakgrund


Naturvården i Sverige kan sägas ha fötts kring förra sekelskiftet i nationalromantikens era. I dåtidens naturalhistoria handlade naturvården främst om att skydda orörda och ursprungliga naturområden. Den första naturvårdslagstiftningen kom 1909 och samma år avsattes våra första nationalparker. Sedan dess har naturvården utvecklats på flera plan - allt från ökad kunskap om naturen genom forskning och inventeringar till skärpt lagstiftning, förändrad organisation och ökat medvetande hos beslutsfattare och allmänhet. Naturvårdens teoretiska och vetenskapliga förankring ligger inom ekologin. Dagens naturvårdsbiologi kan betraktas som en vetenskaplig reaktion på den kraftiga minskningen av biologisk mångfald. Naturvårdsbiologin har sina rötter i 1980-talet och spänner över ett brett fält av vetenskapliga discipliner och omfattar såväl ekologi och populationsgenetik som ekonomi, sociologi, antropologi och filosofi. De senaste åren har anslagen till forskning med inriktning mot naturvårdsbiologi ökat och kunskapen om naturvård och biologisk mångfald utvecklats. 1992 hölls en FN-konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro då Sverige och ett stort antal andra länder anslöt sig till en internationell konvention om biologisk mångfald. Andra viktiga händelser för naturvården det senaste årtiondet har varit införandet av miljöbalken med skärpt naturvårdslagstiftning, ett växande Agenda 21-arbete, upprättandet av listor på hotade arter, årliga konferenser om olika naturvårdsfrågor, forskning mot utsatta organismgrupper med mål att kunna sköta hela miljöer samt betydligt mer statliga medel för bildande av naturreservat.

Organisation


Regeringen har ett övergripande ansvar för Sveriges arbete för ett hållbart samhälle. Regeringen har gett myndigheter som Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Vägverket, Jordbruksverket, Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet med flera sektorsansvar för arbetet för en hållbar utveckling. Totalt har 25 olika myndigheter sektorsansvar och för naturvård är det främst Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen som bär ansvar.

Miljömål


Riksdagen har fastställt 15 nationella miljökvalitetsmål för att nå en hållbar utveckling och kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljömålen är lösta. Målen är allmänt formulerade och måste för att kunna omsättas i praktiken preciseras med hjälp av mer konkreta mål. För att få en tydlig ansvarsfördelning i miljömålsarbetet har regeringen utsett en ansvarig myndighet för vart och ett av de 15 miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket har ansvaret för nio mål, medan Statens Strålskyddsinstitut, Kemikalieinspektionen, Sveriges Geologiska Undersökning, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket har huvudansvaret för var sitt mål.

Miljökvalitetsmålen syftar till att:

  • främja människors hälsa
  • värna den biologiska mångfalden och naturmiljön
  • ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena
  • bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
  • trygga en god hushållning med naturresurserna

Regionalt har Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen var för sig fått i uppdrag av regeringen att formulera regionala mål genom att anpassa, konkretisera och precisera de av riksdagen beslutade nationella målen till förhållandena i Västra Götalands län. Skogsvårdsstyrelsen ansvarar för miljökvalitetsmålet Levande skogar och Länsstyrelsen för de övriga miljökvalitetsmålen. En omfattande process och dialog med olika aktörer har bedrivits, både från Skogsvårdsstyrelsens och Länsstyrelsens sida., en remiss med senaste svarsdatum 2002-10-15 har varit ute. I Västra Götaland har man valt att ta bort miljömålet för "Storslagen fjällmiljö" eftersom man inte tycker att det är aktuellt i regionen Enligt regeringsformen har kommunerna ansvaret lokalt för en god livsmiljö. Därför har de också ett övergripande ansvar för att finna tillämpningar för att nå de nationella miljö- och folkhälsomålen . Länsstyrelserna ska i samverkan med kommunerna ta fram underlag för lokala mål och åtgärdsprogram. I Uddevalla kommuns miljöpolicy, som antogs av kommunfullmäktige i september 1999, har man prioriterat 5 miljömål. Lokala miljömål arbetas i första hand fram utifrån dessa 5 miljömål:

  • God bebyggd miljö
  • Hav i balans samt levande kust och skärgård
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Ingen övergödning
  • Begränsad klimatpåverkan

Miljöbalken


Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999 och innebar en skärpning av miljölagstiftningen. Miljöbalken ersatte 15 äldre lagar. Huvudsyftet med miljöbalken är att främja hållbar utveckling och på så sätt tillförsäkra nuvarande och kommande generationer en god miljö. Naturen är inte bara livsmiljö för människor och andra organismer, utan har ett eget skyddsvärde vilket människorna är skyldiga att förvalta väl.

Miljöbalkens fem grundstenar är:

" Människans hälsa och miljön ska skyddas mot störningar.

" Natur- och kulturområden ska skyddas och vårdas.

" Den biologiska mångfalden ska bevaras.

" En god hushållning av mark och vatten ska tryggas.

" Återanvändning och återvinning ska främjas.

Allmänna hänsynsregler


Miljöbalkens andra kapitel behandlar de allmänna hänsynsreglerna. Dessa ska alltid beaktas och följas om man ska göra något som omfattas av miljöbalkens bestämmelser. Hänsynsreglerna ska också ligga till grund för tillståndsprövning och tillsyn samt för regler som utfärdas enligt miljöbalken. Det är den som utför eller planerar att utföra något (verksamhetsutövaren) som påverkar människors hälsa eller miljön som ansvarar för att reglerna följs och ska betala de kostnader som kan bli aktuella. Bestämmelserna gäller parallellt med annan lagstiftning och innebär att man i det dagliga livet bör ta större miljöhänsyn och att reglerna kan ligga till grund för tvingande krav när det gäller företeelser som kan påverka mer än försumbart.

Hänsynsreglerna innehåller:

" Bevisbörderegeln - Verksamhetsutövaren har bevisbördan, dvs. det är den som gör något som ska visa att reglerna följs.

" Kunskapskravet - Verksamhetsutövaren ska ha tillräcklig kunskap om hur miljön och människors hälsa kommer att påverkas och ska skyddas.

" Försiktighetsprincipen - Enbart risken för negativ påverkan innebär en skyldighet att vidta skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått.

" Principen om att förorenaren betalar - Det är alltid den som orsakar eller riskerar att orsaka en skada som ska bekosta de förebyggande eller avhjälpande åtgärder som ska vidtas för att avhjälpa skadan.

" Principen om bästa teknik - För yrkesmässig verksamhet ska bästa möjliga teknik användas för att förebygga skador.

" Lokaliseringsprincipen - Man ska välja den plats som är lämpligast ur miljösynpunkt med hänsyn till minsta intrång och olägenhet.

" Hushållnings- och kretsloppsprinciperna - Råvaror och energi ska användas så effektivt som möjligt och det som utvinns ur naturen ska användas uthålligt med minimal resursförbrukning.

" Produktvalsprincipen - Man ska välja sådana kemiska produkter och biotekniska organismer som är minst skadliga för miljön och kan man ersätta en kemisk produkt med en mindre farlig så ska man göra det.

" Ansvar för att avhjälpa skador - Det är den som orsakat en skada på miljön som ansvarar för att skadan blir avhjälpt.

" Skälighetsregeln - Kraven på hänsyn ska vara miljömässigt motiverade utan att vara orimliga att uppfylla.

Miljökvalitetsnormer


En miljökvalitetsnorm är en föreskrift om lägsta miljökvalitet för mark, vatten, luft eller miljön i övrigt inom ett geografiskt område. Hittills har miljökvalitetsnormer meddelats för halter i utomhusluft av kvävedioxid, svaveldioxid och bly. Det finns direktiv på att införa normer för partiklar, radon, bensen och kolmonoxid i luft samt fosfor, nitrat, organiska miljögifter och tungmetaller i vatten. På sikt ska även normer för strandbadvatten, flöden i sjöar och vattendrag, buller och normer för miljön i övrigt införas. I framtiden kommer sannolikt bioindikatorer att användas som miljökvalitetsnormer.

Hushållning med mark och vattenområden


Kapitel 3 och 4 i miljöbalken handlar om grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelser för områden. Här beskrivs hur hänsyn ska tas och vilka riksintressen som ska skyddas för ett område.

Miljökonsekvensbeskrivningar


Kapitel 6 handlar om miljökonsekvensbeskrivningar - MKB. En MKB ska alltid tillföras ansökningar om tillstånd för täktverksamhet, vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. I vissa fall ska det tillföras en MKB till tillståndsansökan för andra verksamheter. Detta beslutas av Länsstyrelsen efter att sökanden har haft ett första samråd med dem.

Vattenverksamhet


Reglerna för vattenverksamhet finns i miljöbalken kap 11. Den gamla vattenlagen har delats upp i kap 11 i miljöbalken och Lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. I den senare regleras t ex rådighet över vatten. Med vattenverksamhet avses:

1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,

3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder för detta, och

4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning).

Vattenverksamhet är tillståndspliktigt enligt miljöbalken. För att få tillstånd måste åtgärden uppfylla de allmänna hänsynsreglerna, vara samhällsekonomiskt motiverad och ej försvåra annan verksamhet. Om fisket skadas ska detta kompenseras. Åtgärder för markavvattning kan både vara till för att ta bort vatten och för att skydda mot vatten, t ex dikning, å rensning, sjösänkning och invallning. Skyddsdikning av skogsmark för att återställa tidigare förhållanden räknas inte som markavvattning, men är däremot samrådspliktig .

Täktverksamhet


Kapitel 12 i miljöbalken reglerar täktverksamhet. Täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter kräver särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Husbehovstäkt på egen mark kräver inte tillstånd.

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd


Miljöbalkens 9 kapitel behandlar miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Denna verksamhet definieras i tre punkter:

" Utsläpp av avloppsvatten

" Andra utsläpp eller föroreningar

" Buller, skakningar, ljus, strålning och annat liknande

Miljöfarlig verksamhet innefattar all användning av mark, byggnader och anläggningar som innebär utsläpp till mark, luft, eller vatten eller annan olägenhet för människors hälsa eller miljön. All miljöfarlig verksamhet omfattas av vissa gemensamma bestämmelser i miljöbalken, t ex de allmänna hänsynsreglerna och gällande miljökvalitetsnormer. I vissa fall krävs dessutom tillstånd eller anmälan för verksamheten.

Skydd av naturen (MB 7 kap)


I miljöbalken finns bestämmelser om skydd för olika områden eller arter. Bestämmelserna innebär att det skyddsvärda inom området eller den skyddsvärda arten ska undantas från påverkan. Statligt ägda mark- och vattenområden med stora naturvärden kan förklaras som nationalpark. I Västra Götalands län finns 3 nationalparker, Tresticklan, Tiveden och Djurö. Naturreservat bildas genom beslut av Länsstyrelse eller kommun. Marken i reservaten kan vara i privat, kommunal eller statlig ägo. Vid bildandet har markägaren rätt till ekonomisk ersättning. Varje reservat har ett speciellt syfte och olika bestämmelser som reglerar vad som är tillåtet och ej inom området. Till varje reservat hör en skötselplan som talar om hur området ska skötas för att bevara naturvärdena och hur det ska vara ordnat med stigar, skyltar etc. Bestämmelserna om naturreservat omfattar båda de tidigare skyddsformerna naturreservat och naturvårdsområde. De tidigare naturvårdsområdena är nu naturreservat. I Uddevalla kommun finns för närvarande 23 naturreservat varav 11 förvaltas av kommunen.

Naturföremål såsom stora träd, flyttblock och jättegrytor kan skyddas som naturminne. Länsstyrelsen eller kommunen får förklara ett föremål som naturminne. I Uddevalla kommun finns för närvarande 12 naturminnen. Mindre biotoper (nästan alltid under 5 ha) av stor betydelse för den biologiska mångfalden kan skyddas som biotopskyddsområden. I odlingslandskapet finns det miljöer listade som omfattas av generellt biotopskydd. Exempel på generella biotopskydd som ska skyddas mot skadliga arbetsföretag är alléer, åkerholmar samt källor, odlingsrösen, småvatten och våtmarker. Biotopskyddsområden beslutas av Skogsvårdsstyrelsen, på skogsmark, och Länsstyrelsen, på mark som inte är skogsmark I Uddevalla kommun finns i nuläget ett biotopskyddsområden.

Syftet med djur- och växtskyddsområden är att skydda enskilda arter. Skyddet inskränker allemansrätten, jakt eller fiske och markägarens rättigheter. Skyddet kan gälla en viss period på året. Exempel på områden är fågel- eller sälskyddsområde. I Uddevalla kommun finns 8 djurskyddsområden i form av fågelskydd (se bilaga C). Land- och vattenområden som ligger inom 100 meters avstånd från strandlinjen omfattas av strandskydd. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv inom strandskyddsområdet samt att bevara goda livsvillkor för växter och djur. Länsstyrelsen kan utvidga strandskyddet till högst 300 meter. Inom strandskyddat område får man inte uppföra nya byggnader eller ändra befintliga byggnader så att de kan användas till väsentligen annat ändamål, utföra grävningsarbeten eller andra arbeten för att förbereda bebyggelse eller uppföra anläggningar eller anordningar som stänger ute allmänheten från ett område de tidigare haft tillträde till. Exempel på det senare är bryggor, flaggstänger, staket, bersåer, grillplatser, lekplatser och golfbanor. Dessutom får man inte vidta åtgärder som väsentligt kan försämra livsvillkoren för djur- eller växtarter såsom att sprida gödsel, fälla träd eller gräva. Förbuden gäller inte för byggnader eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket eller skogsbruket. Bostäder är dock inte undantagna. Länsstyrelsen eller kommunen kan meddela dispens för strandskyddet. Miljöskyddsområden beslutas av regeringen och syftar till att förbättra miljön i ett område där t ex en miljökvalitetsnorm överskrids. Ett mark eller vattenområde som utnyttjas eller kan komma att utnyttjas som vattentäkt får förklaras som vattenskyddsområde av Länsstyrelsen eller kommunen. Myndigheten bestämmer föreskrifter för att skydda området. Sällsynta eller hotade arter kan fridlysas med stöd av miljöbalken. Sedan 2000-01-01 är omkring 300 arter fridlysta i hela landet. Exempel på fridlysta arter är samtliga grodor, ormar, ödlor och orkidéer. Fåglar och däggdjur omfattas inte av bestämmelserna utan räknas till vilt och regleras av jaktlagen. Fridlysning av växter innebär vanligtvis att det är förbjudet att plocka eller gräva upp växten överallt där den växer vilt. För vissa växter kan förbudet dock begränsas till att gälla plockning i kommersiellt syfte. Fridlysta arter som förekommer i länet.

Natura 2000 (MB 7:28, MB 4 kap)


Natura 2000-områden är riksintressen för naturvården enligt 4 kapitlet miljöbalken. Detta innebär att ett Natura 2000-område inte skall vägas mot annat riksintresse enligt MB 3:6, en sådan avvägning gjordes vid uttaget av områden. Tillståndsplikt gäller för all verksamhet som på ett betydande sätt kan skada de arter och/eller livsmiljöer som är listade för respektive område. För tillfället finns 8 Natura 2000-områden i kommunen.

Miljöhänsyn i jordbruket


Syftet med bestämmelserna för miljöhänsyn i jordbruket är att minska läckaget av växtnäringsämnen till vatten och luft från stallgödselhantering och växtodling. I bestämmelserna finns regler om gödsling och föreskrifter om hänsyn till natur- och kulturvärden. Det råder anmälningsplikt till Länsstyrelsen för nedläggning av jordbruksmark.

Skogsvårdslagen


I Skogsvårdslagen från 1993 har naturvårdens ställning stärkts i förhållande till tidigare lag. Avkastningskravet är jämställt med kravet på bibehållen biologisk mångfald i skogen. Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Skogsmarkernas naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar. Med skogsmark menas mark som är lämplig för virkesproduktion. Mark som inte kan producera 1 m3sk (skogskubikmeter = Hela stamvolymen med bark ovan stubbskäret) eller mer virke per hektar och år kallas impediment. Exempel är bergbranter, mossar, sumpskogar mm. På sådana ytor större än 0,1 hektar är det förbud mot avverkning, skogsvårdsåtgärder och gödsling. Bestånd större än 0,5 hektar som hyser 70 % lövträd varav minst 50 % ädla lövträd kallas ädellövskog. Där får inte åtgärder vidtas som leder till att beståndet upphör att vara ädellövskog. Med ädellövträd menas de inhemska arterna alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. I områden som innehåller hänsynskrävande biotoper med höga naturvärden kan akut hotade, starkt hotade, sårbara eller missgynnade arter förekomma (rödlistade arter). Skogsområden där man finner eller kan förväntas finna rödlistade arter kan av Skogsvårdsstyrelsen utses som nyckelbiotop. Med nyckelbiotop avses en biotop i vanlig mening, d.v.s. en någorlunda enhetlig och avgränsningsbar livsmiljö som dessutom har en avgörande betydelse, en nyckelroll, för den hotade och sällsynta delen av skogens fauna och flora. Begreppet nyckelbiotop är storleksoberoende. En nyckelbiotop kan vara allt från ett enskilt jätteträd eller en liten källa i södra Sverige till ett urskogsliknande område, ibland större än 100 hektar, i Norrlands inland. Vid skogliga åtgärder i nyckelbiotoper har Skogsstyrelsen bedömt att det normalt råder samrådsplikt enligt 12 kap 6§ miljöbalken.

Plan- och bygglagen (PBL)


Beslut om markens och vattnets användning och utformningen av bebyggelse berör många människor, företag och institutioner i samhället. De innebär oftast stora investeringar och tar mycket naturresurser i anspråk, därför behöver varje beslut övervägas noggrant. Genom planläggning garanteras olika intressenter insyn och inflytande i beslutsprocessen.

Översiktsplan


Enligt plan- och bygglagen ska varje kommun ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen. Kommunen ska i översiktsplanen redovisa allmänna intressen och de miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Riksintressen enligt miljöbalken kapitel 3 och 4 anges särskilt i översiktsplanen, vilka områden det är och varför de betecknas som riksintresse. I översiktsplanen redovisas också övergripande markanvändning, yt- och grundvatten, miljö- och riskfaktorer, infrastruktur mm.

Detaljplan


Regleringen av bebyggelsen och av mark och vatten i bebyggda områden sker genom detaljplaner. Om detaljplanen medger en användning av mark som innebär en betydande påverkan på miljön ska en miljökonsekvensbeskrivning tillföras detaljplanen. En miljökonsekvensbeskrivning i detaljplan avser att möjliggöra en samlad bedömning av den inverkan detaljplanens genomförande kan få på miljön, hälsan och hushållningen med mark, vatten och andra resurser.

Väglagen


Miljöbalkens bestämmelser avseende hänsynsregler, hushållning med mark och vatten, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar gäller vid ärendeprövning enligt väglagen. Enligt väglagen ska hänsyn till enskilda och allmänna intressen såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö tas vid vägbyggnad och väghållning. En estetisk utformning ska eftersträvas.

Fiskelagen


Bestämmelser om fiske finns i fiskelagen. Länsstyrelsen skall meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande för länet.

Jaktlagen


Alla arter av däggdjur och fåglar samt deras bon, ägg och ungar är fridlysta. Regeringen bestämmer jakttider av de arter som får jagas under vissa tider enligt jaktförordningen.

Terrängkörningslagen


Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden på barmark. På snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog samt jordbruksmark är terrängkörning förbjuden om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen och marken.

Allemansrätten (2:18 Regeringsformen)


I Sverige har alla rätt att vistas så gott som överallt i naturen. Man får åka båt på annans vatten, gå iland på stränderna bada och övernatta något dygn i tält. Man får elda, plocka svamp, bär och blommor som inte är fridlysta. Allemansrätten innebär även skyldigheter. Man får t ex inte bryta kvistar, riva bark eller näver från växande träd och buskar eller skada fåglars bon, ägg och ungar. I skog och mark ska hund hållas under uppsikt så att den inte stör eller hetsar viltet. Under tiden 1 mars till 20 augusti måste hundar vara kopplade enligt svensk lag.

Internationella konventioner

Fågeldirektivet


År 1979 beslöt EU-länderna att införa särskilda regler för skydd av fåglar i det s.k. fågeldirektivet (Rådets direktiv 79/409/EEG). Att denna djurgrupp blev föremål för speciell uppmärksamhet berodde bl.a. på ett stort fågelintresse i flera länder och på att många fågelarter jagas och dessutom flyttar. Det sistnämnda innebär att ansvaret för att fåglarnas antal inte minskar måste tas på internationell nivå.

Fågeldirektivet behandlar samtliga fågelarter som förekommer inom medlemsländernas territorier. Enligt direktivet ska varje medlemsland

  • Vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglering av fågeljakten).
  • Vidta särskilda åtgärder för vissa fågelarter, listade i direktivets bilaga 1. Av de 185 fågelarter som nämns där kan ungefär 63 anses uppträda regelbundet i Sverige. Bl.a. ska särskilda skyddsområden för arterna ifråga pekas ut. (Lista över i Sverige häckande fågelarter i fågeldirektivets finns som bilaga B.) Skyldigheten att inrätta särskilda skyddsområden gäller dessutom för mindre sångsvan, som inte häckar, men uppträder regelbundet. Dessa områden utgör fågeldirektivets bidrag till Natura 2000. Varje område som utpekas av ett medlemsland införs direkt i Natura 2000. Skyddsåtgärderna kan också handla om att återställa livsmiljöer för fåglarna.
  • Tillse att områden som ingår i nätverket får den skötsel de behöver, samt övervaka att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper och arter förblir gynnsamt även i fortsättningen.

Direktivet innehåller dessutom flera regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar.

Habitatdirektivet


EG:s habitatdirektiv (Rådets direktiv 92/43/EEG) tillkom 1992 och kan sägas vara en komplettering till fågeldirektivet genom att det behandlar även andra artgrupper samt naturtyper av olika slag. Begreppet "habitat" används i mycket bred bemärkelse och innefattar här såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen.

De artgrupper som omfattas av direktivet är däggdjur såsom varg, vissa sälar och fladdermusarter, groddjur såsom klockgroda, fiskar såsom lax och stensimpa, mollusker såsom flodpärlmussla, kärlväxter som till exempel guckusko och mossor såsom hårklomossa. Lavar, svampar och alger är exempel på artgrupper som inte finns med i direktivet.

Enligt direktivet ska varje medlemsland, i syfte att bygga upp Natura 2000,

  • Föreslå s.k. områden av gemenskapsintresse där man kan återfinna dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 2. Dessa områden bildar, tillsammans med dem som skyddas med hänvisning till fågeldirektivet, nätverket Natura 2000.
  • I områdena se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara arternas livsmiljöer så att arterna kan fortleva i livskraftiga bestånd och så att naturtyperna bevaras.
  • Tillse att områden som ingår i nätverket får den skötsel de behöver, samt övervaka att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper och arter förblir gynnsamt även i fortsättningen.

Av de totalt över 170 naturtyper som nämns i bilaga 1 till habitatdirektivet förekommer 90 i Sverige. (Lista över naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 som förekommer i Sverige finns som bilaga C).

Bland marina naturtyper kan nämnas estuarier (flodmynningar), sand- och lerbottnar, grunda vikar, vissa typer av strandvegetation och sanddyner. Limniska miljöer representeras av exempelvis oligotrofa (näringsfattiga) sjöar, kalkrika sjöar, eutrofa (näringsrika) sjöar och vissa typer av vattendrag.

Vidare finns olika hedar och gräsmarker representerade, både alpina typer och andra som fuktängar och kalkgräsmarker. En stor mängd av landets myrtyper finns företrädda, såsom högmossar, fattigkärr, rikkärr, norrländska myrkomplex och palsmyrar. Vissa naturtyper har en mer "geologisk prägel", däribland rasbranter, klippvegetation, grottor och glaciärer.

När det gäller skogstyper finns den för Sverige mycket viktiga "västliga taigan" med, dvs. naturskog med barrträd eller triviala lövträd såsom björk och asp. I övrigt kan också bokskogar, vissa typer av ekskogar och översvämningsskogar nämnas.

Natura 2000-områden är riksintressen för naturvården enligt 4 kapitlet miljöbalken. Detta innebär att ett Natura 2000-område inte skall vägas mot annat riksintresse enligt MB 3:6, en sådan avvägning gjordes vid uttaget av områden. För tillfället finns 11 Natura 2000-områden i kommunen.

Konventionen om biologisk mångfald


År 1992 slöt världens regeringar en bindande överenskommelse, konventionen om biologisk mångfald. Konventionen syftar till att bevara livets variationsrikedom på jorden och är ett gemensamt försök från världssamfundet att komma tillrätta med de stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen trädde i kraft i december 1993.

Bernkonventionen


Bernkonventionen, som egentligen heter konventionen förbevarande av europeiskt djurliv och naturliga livsmiljöer, trädde i kraft 1982. Den behandlar alla aspekter av bevarande av naturarvet och alla arter av vilda växter och djur finns under dess beskydd. Konventionen är starkt knuten till Europarådet varifrån initiativet togs under 70-talet.

Bonnkonventionen


Bonnkonventionen eller konventionen för bevarande av flyttande vilda djur har sitt ursprung i FN-konferensen om livsmiljön 1972. Konferensen rekommenderade ett ökat samarbete mellan länder för att skydda arter som flyttar över landgränser och hav. Bonnkonventionen har som mål att skydda arter över hela deras migrationsområden.

CITES-konventionen


Konventionen reglerar handel med vilda växter och djur.

Världsarvskonventionen


Konventionen till skydd av världens kultur- och naturarv, i dagligt tal kallad världsarvskonventionen, syftar till att skydda objekt av universellt värde inom respektive land som undertecknat konventionen. Den stat som ansluter sig är också skyldig att respektera världsarvsobjekt i andra länder och bidra ekonomiskt till vården i länder som saknar egna medel för detta. Världsarvskonventionen antogs vid Unescos Generalkonferens 1972. Objekten som tas upp på världsarvslistan ska vara så värdefulla att deras skydd är viktigt för hela mänskligheten. I Sverige ansvarar Naturvårdsverket för urvalet av naturobjekt.

Agenda 21


Agenda 21 är ett handlingsprogram för miljö och utveckling som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Ett av de åtaganden som antogs var att starta ett lokalt Agenda-arbete. Arbetsprocessen skulle därmed präglas av ett underifrånperspektiv i stället för det traditionella uppifrånperspektivet. I Sverige har detta åtagande tagits på stort allvar. Alla kommuner har någon form av Agenda-aktivitet på gång. Härtill kommer det Agenda-inspirerade arbete som pågår i många grupper, organisationer och företag. Parallellt med det omfattande lokala arbetet har även regionala och nationella organ engagerat sig i arbetet. Agendan är ett handlingsprogram för hur världens länder skall uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. Kommande generationers möjligheter får inte äventyras av oss som lever nu. Det gäller såväl miljöutvecklingen som ländernas ekonomiska och sociala utveckling.

Ramsarkonventionen


Ramsarkonventionen antogs 1971 i Ramsar i Iran i syfte att skydda internationellt värdefulla våtmarker. Idag har 114 länder anslutit sig till konvention. Inledningsvis var Ramsarkonventionen främst inriktad på att skydda fågellivet, men idag har synsättet breddats betydligt och konventionen kompletterats med kriterier om våtmarkerna och de grunda vattnens roll för fisk- och insektsfauna. I kommunen finns inga objekt upptagna på Ramsarlistan.
""
gå till tillgänglighetsdatabasen
Sidan kontrollerad 2012-03-12
Kommentera sidan Stefan Apelman
Skicka e-post    Besöksadress: Varvsvägen 1, Uddevalla    Postadress: Uddevalla kommun, 451 81 Uddevalla
Växel: 0522-69 60 00, Röststyrd växel 0522-69 70 00
Organisationsnummer: 212000-1397