I slutet av 1400-talet flyttades den lilla staden från vallen på udden in till sitt nuvarande läge. Gården finns inte längre. Herrgårdsbyggnaden är riven och minner om en svunnen storhetstid gör det gamla mejeriet, förvaltarbostaden, rester av trädgården och en del ovanliga träd och växter. I fjordsluttningen växer randlövskog med exklusiva svampar som inte bör plockas, igelkottröksvamp, ametistfingersvamp och elfenbenssopp. Den sistnämnda växer enbart på den nordamerikanska Weymouthtallen. Om varvsepoken på fjordstranden minner ett antal byggnader, framför allt den långa svetshallen med välvt tak, ett par stapelbäddar och den stora torrdockan på Sörvik. Svart rödstjärt och mindre strandpipare håller till i den gamla industrimiljön. Under 40 år, med start 1946, var varvet igång. Det hade sammanlagt 20 401 anställda som byggde 221 fartyg på sammanlagt 11 116 138 dödviktston. Störst av alla och bredast i världen var jättetankern Nanny på 499 000 dödviktston. Varvsetableringen innebar även stora satsningar på bostadsbyggande, etableringen av nya skolor, affärer och allt annat som hör ett samhälle till. En väsentlig del av det nuvarande Uddevalla har varvet att tacka för sin existens.