Allemansrätten

Inskriven i grundlagen


Sedan 1994 är allemansrätten inskriven i grundlagen. I Regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter står att "Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten". Men allemansrätten i sig är ingen lag, och inte i någon lag står det vad allemansrätten innehåller. I de flesta fall finns inte heller några detaljerade regler för vad som gäller i naturen. Däremot omges allemansrätten av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Det är straffbart att bryta mot de lagar eller förordningar som omger allemansrätten. Du är själv skyldig att ta reda på vad som gäller, vilket inte alltid är så lätt.

Frihet under ansvar


Allemansrätten innebär en begränsad rätt för var och en att färdas över annans mark och tillfälligt uppehålla sig där. Med rätten följer krav på hänsyn och varsamhet; mot natur och djurliv, mot markägare och mot andra människor ute i naturen. Naturvårdsverket har sammanfattat allemansrätten i orden Inte störa Inte förstöra. De allmänna hänsynsregler som gäller för alla som nyttjar naturen hittar du i Miljöbalkens kap. 2 och 7.

Sedvana och kulturarv


På medeltiden var det glest mellan pizzeriorna. Resenärer på väg genom de småländska skogarna fick ofta nöja sig med hasselnötter som färdkost. Där var det tillåtet att plocka ena handsken full med nötter, mer fick man inte ta. Sedvänjor av det här slaget har levt kvar genom århundraden, och har möjligen haft betydelse för delar av vår nuvarande allemansrätt. Vi betraktar ofta allemansrätten som ett kulturarv, och ibland till och med som en nationalsymbol.

För friluftslivets skull


Begreppet allemansrätt etablerades inte förrän i början på 1940-talet. Det var i samband med 1940 års Fritidsutredning, som bl.a. syftade till att bereda tätorternas befolkning bättre möjligheter att komma ut i naturen. Samtidigt gällde det att finna lösningar för att minska motsättningarna mellan markägare och allmänhet. Friluftslivet växte sig starkt och krävde mer utrymme. Många såg det växande friluftslivet som ett hot både mot natur och befolkningen på landsbygden. En hel del förslag fördes fram om lagreglering av friluftslivet. Men förslagen har inte gått igenom, utan allemansrätten har kommit att fortleva som en frihet under ansvar.

Långt ifrån glasklar


Eftersom allemansrätten inte är någon lag och inte heller finns beskriven i lag, så går det inte att ge exakta besked om vad som gäller i alla sammanhang. Lagarna som omger allemansrätten talar om vad som är förbjudet och anger allemansrättens gränser i stort. Men det är inte så enkelt som att allt som inte är förbjudet ingår i allemansrätten. Med utgångspunkt från lagarna kan allemansrätten tolkas i domstol. Men det finns inte så många rättsfall som rör allemansrätten. Allemansrätten anses knuten till den enskilde individen, men har ändå kommit att få stor betydelse för organisationer och turistnäring. Dessa har ingen egen allemansrätt, men kan i sin verksamhet dra nytta av att allemansrätten finns.

Allemansrätten i skyddad natur


I nationalparker och naturreservat och i annan lagskyddad natur gäller särskilda föreskrifter som oftast innebär begränsningar i allemansrätten.

Lag skyddar natur


Sverige fick sin första naturskyddslag 1909, och då inrättades de första nationalparkerna. Nu finns 27 nationalparker och långt över 2 000 naturreservat runt om i landet.

Denna skylt visar gräns vid lagskyddad natur, t.ex. naturreservat och nationalpark. Där gäller vanligen särskilda ordningsföreskrifter om rätten att färdas och vistas inom området. Den vita stjärnan kan vara målad på träd eller sitta på små skyltar med blå bottenfärg. Den används ofta även på olika slags kartor, till exempel turistkartor.

Natur som är särskild värdefull att bevara med hänsyn till växt och djurliv, biologisk mångfald eller friluftsliv kan skyddas med stöd av Miljöbalken. Naturområden med t.ex. fornlämningar kan skyddas med stöd av Kulturminneslagen. För friluftsområden kan särskilda regler gälla enligt lokala ordningsföreskrifter. Föreskrifter enligt lagar eller förordningar av det här slaget innebär oftast inskränkningar i allemansrätten i vid bemärkelse. Det är straffbart att bryta mot föreskrifterna. För att få veta vad som gäller kan man i första hand vända sig till kommunen. Du kan också använda dig av länktipsen längs ner på sidan.

Nationalpark


Nationalpark ligger alltid på statlig mark, och det är regeringen som beslutar om nationalpark efter medgivande av Riksdagen.

För varje nationalpark finns ett reglemente med föreskrifter om vad som gäller i området. Det kan vara särskilda regler för kommersiell verksamhet, eldning, ridning, hundhållning, tältning, plockning av växter och andra naturprodukter.

Naturreservat, naturminne, kulturreservat


Naturreservat kan inrättas av länsstyrelse eller kommun på statlig, kommunal eller enskild mark. Beroende på syftet med reservatet upprättas föreskrifter för såväl markägare som allmänhet. De särskilda föreskrifter som gäller för allmänheten kan handla om exempelvis tältning, hundhållning, eldning, ridning och terrängcykling, men även om annat.

Enstaka särpräglade naturbildningar kan skyddas som naturminne. Det kan till exempel vara märkliga träd, jättegrytor eller flyttblock. Oftast gäller lagskyddet också området närmast runt omkring själva naturminnet. Vid naturminnen brukar gälla ungefär samma föreskrifter som i naturreservat.

Kulturreservat


Värdefulla kulturpräglade landskapsområden kan skyddas som kulturreservat av kommun eller länsstyrelse. Liksom naturreservat kan de inrättas på såväl statlig som kommunal eller enskild mark. Också för kulturreservat kan det finnas föreskrifter med regler om vad som gäller för allmänheten.

Strandskyddsområde


Strandskydd gäller allmänt längs stränderna 100 meter upp på land och lika långt ut i vattnet. Syftet är att trygga allmänhetens tillgång till stränderna och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv. Inom strandskyddsområde är det inte tillåtet att "privatisera" stranden genom anordningar av olika slag. Kommun eller Länsstyrelse kan utfärda föreskrifter för allmänheten som kan innebära begränsningar i allemansrätten.

Biotopskyddsområde, skydd för djur och växter


Mindre områden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter kan skyddas som bitopskyddsområde. Inom området får man inte bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön. Regeringen, skogsvårdsstyrelse eller länsstyrelse kan besluta om biotopskyddsområden.

Områden där det behövs särskilt skydd för djur- eller växtart kan avsättas som exempelvis fågelskyddsområde eller sälskyddsområden. Sådana områden är det förbjudet att beträda viss tid av året, och när de ligger vid vatten även förbud att vistas på vattnet inom visst avstånd från stranden. Fågelskyddsområden märks ut med gula eller med röd/gula skyltar i två olika utföranden för respektive tidsperiod som förbudet gäller. Tillträdesförbud även andra tidsperioder kan förekomma. Områdena är markerade på båtsportkortet. Upplysningar får man från kommunen eller länsstyrelsen.(Bild på skyltar).

Kulturminneslagen


Fornlämningar och andra kulturminnen skyddas av Kulturminneslagen. Exempel kan vara gravfält, gravkullar och rösen. Runt varje fornlämning finns ett fornlämningsområde som har samma skydd som själva fornminnet. Det är förbjudet att utan länsstyrelsens tillstånd göra ingrepp i fornminnen. Inom fornlämningsområden kan även gälla föreskrifter för allmänheten om exempelvis ridning, eldning och tältning.

Lokala ordningsföreskrifter


I lokala ordningsföreskrifter kan kommunen ta in bestämmelser som rör ordning och säkerhet på allmän plats. En del bestämmelser kan ha betydelse för motion och friluftsliv. Det kan röra sig om regler på motionsspår och i friluftsområden och handla om t.ex. tältning, ridning, cykling och hundhållning. Information kan man få från kommunen och Polisen.

Källa: Naturvårdsverket

Sidan kontrollerad 2012-01-12
Kommentera sidan Stefan Apelman
Skicka e-post    Besöksadress: Varvsvägen 1, Uddevalla    Postadress: Uddevalla kommun, 451 81 Uddevalla
Telefon: 0522-69 60 00, Automatisk telefonist 0522-69 70 00
Organisationsnummer: 212000-1397