Checklista provtagningsplan

Denna lista innehåller punkter som miljötillsynsenheten anser att en provtagningsplan inför en miljöteknisk markundersökning generellt behöver innehålla för att vi ska kunna bedömma ditt ärende.

Checklistan är generell och alla punkter är inte relevanta för alla undersökningar. Motivera om vissa delar inte anses nödvändiga i din provtagningsplan.

  • Fastighetsbeteckning
  • Beställare av undersökningen inklusive kontaktuppgifter till kontaktperson
  • Konsult som tagit fram provtagningensplanen
  • Datum för planerad provtagning
  • Fakturauppgifter

  • Syftet med den planerade undersökningen ska framgå tydligt. Det ska framgå om det är en översiktlig eller fördjupad undersökning och om syftet är inför exempelvis ändrad markanvändning inför ny detaljplan, utreda hälsorisker på befintlig verksamhet, masshantering, nedläggning av verksamhet eller kompletterande undersökning med mera.

  • Undersökningsområdets yta, i kvadratmeter eller motsvarande.
  • Markanvändning enligt detaljplan, både nuvarande och planerad markanvändning.
  • Områdesförhållanden som närhet till relevanta skyddsobjekt som till exempel bostadsmark, skola, brunnar eller ytvatten.
  • Beskrivning av markytor, exempelvis hårdgjorda ytor eller topografi.
  • Lokaliseringsfigur. Karta med norrpil och skalstock där undersökningsområdet tydlig framgår.

  • Verksamhetshistorik. Det ska framgå vilka verksamheter som bedrivits inom området alternativt om inga verksamheter bedrivits inom området.
  • Kemikaliehantering. Beskrivning av hantering av kemikalier, plats för lagring och hantering av farligt avfall, cisterner, spill, läckage, brand, tillbud eller olyckor.
  • Potentiella föroreningar. Bedömning utifrån verksamhetshistorik och kemikaliehantering.
  • Kontrollera mot MIFO-objekt. Det ska framgå av den historiska inventeringen att kontroll har gjorts i MIFO-databasen.
  • PCB-inventering eller sanering. Har det gjorts någon markundersökning eller marksanering i samband med PCB-sanering?
  • Tidigare utförda undersökningar

  • Placering av provgropar eller provpunkter. Det ska framgå på en karta var provpunkterna ska placeras och vilka medier som avses provtas, till exempel jord, grundvatten, porgas med mera.

  • Motivering till provpunkterna. Motiveringen ska utgå från den historiska inventeringen och syftet med provtagningen. Olika provtagningsstrategier utifrån historisk markanvändning eller planerad markanvändning.

  • Planerat analysdjup och intervall. Generellt ska prov tas med hänsyn till jordlagerföljd men i halvmetersintervall i homogena jordlager med en större mäktighet än 0,5 meter. Analysdjup bör uppgå till minst 0,5 meter ner i naturligt material. Vid utvärdering av hälsorisker eller markmiljö bör analysdjupet uppgå till 1,5 meter under markytan om jordlagren består av fyllning. Detta krävs i normalfallet där massorna ska lämnas kvar vid bostäder, skolor eller förskolor. Byggnation med djup grundläggning kan innebära att provtagning ska utföras till det djup som massorna ska klassificeras. Alla nivåer som ska schaktas ska analyseras.

  • Analysparametrar jord. I fyllnadsmassor behöver alltid metallerna arsenik, barium, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin och zink analyseras samt fraktionerade alifater och aromater, BTEX, PAH och PCB. Cirka tio procent av de uttagna proven ska analyseras för antimon och molybden. Har tidigare undersökningar visat att antimon och molybden inte förekommer kan parametrarna uteslutas. Analys­parametrarna ska alltid motiveras och anpassas efter den historiska inventeringen. Nedan följer några exempel på vad som bör beaktas:
    • PCB ska alltid analyseras om det funnits i byggnader, inom gamla militärområden, växthus, transformatorstationer eller vid lagring av spillolja.
    • Bekämpningsmedel ska analyseras i åkermark, inom gamla järnvägsområden, växthus, plantskolor eller vid lagring av bekämpningsmedel.
    • Kreosot vid järnvägsområden.
    • Asbest där det stått gamla växthus som har rivits.
    • PFAS11, i första hand i grundvatten, på brandövningsplatser, brandstationer, om det brunnit i området. Stora industrier kan ha egna brandövningsplatser. Kan ha använts vid ytbehandling och metallindustri och avfallshantering.
    • Dioxiner vid sågverk, virkeslager, doppning, brand och avfallsförbränning.
    • Klorerade alifater om höga halter påvisats i grundvatten.
    • TBT i sediment eller jord vid äldre hamnverksamhet.
    • Screeninganalyser bör göras vid deponier och vid behov exempelvis när historiken är bristfällig.

 

  • Analysparametrar grundvatten
    Som minst behöver metallerna antimon, arsenik, barium, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, molybden, nickel, vanadin, och zink analyseras samt fraktionerade alifater och aromater, BTEX och PAH.Analysparametrarna ska alltid motiveras och anpassas efter den historiska inventeringen. Nedan följer några exempel på vad som bör beaktas:
    • Klorfenoler vid sågverk, virkesupplag och doppning.
    • PFAS11 vid misstanke om källområde inom området. Inför detaljplan behöver även närområdet utanför men i anslutning till aktuellt område kontrolleras med avseende på potentiella källområden som till exempel brandstationer.
    • Klorerade alifater behöver alltid kontrolleras inom staden vid undersökning inför detaljplan. Eventuellt inte nödvändigt i ytterområden av staden och/eller åkermark.
    • Ftalater vid plastindustri, bilskrot eller kabeltillverkning.
    • Bekämpningsmedel vid åkermark, inom gamla järnvägsområden, växthus, plantskolor, lagring av bekämpningsmedel.
    • Screeninganalyser bör göras vid behov exempelvis när historiken är bristfällig.


  • PID-mätning. Om PID-mätning ska utföras ska duplikatprov uttas.

  • Antal grundvattenrör. Grundvatten bör generellt undersökas. Det kan inte motiveras bort om om syftet är att utreda hälsorisker, undersökning inför en ny detaljplan eller om schaktarbeten ska utföras ner under grundvattennivån.
    Det ska också utföras om det finns en ansvarig förorenare eller om en verksamhet ska avvecklas. Generellt bör minst tre grundvattenrör installeras.

  • Asfalt. Ska asfalt rivas behöver det provtas. Asfaltspray kan inte användas för klassificering. Indränkt makadam ska provtas separat.

  • Betong. Ska betong rivas ska denna provtas. Eventuell ytbeläggning behöver provtas separat från underliggande betong. Följ rekommendationer från SGF rapport (SGF 1:2010) om provtagning av byggnader.

Ett vanligt tillvägagångssätt vid klassificering av massor är att dela in undersökningsområdet i ett antal rutor (så kallade beslutsenheter) och att provta och förklassificera varje sådan beslutsenhet. Varje beslutsenhet förklassificeras då baserat på en medelhalt i volymen. Provtagningen behöver därför genomföras på ett sådant sätt att medelhalten blir så representativ för beslutsenheten som möjligt. Ju mer heterogen föroreningssituationen är, desto mer utmanande är det att karakterisera och klassa beslutsenheten korrekt.

  • Heterogenitet, variabilitet och föroreningsnivå
    För att kunna ta fram en lämplig provtagningsstrategi för klassning av massor anser miljöförvaltningen att det behöver göras en bedömning av markens heterogenitet, det vill säga hur föroreningshalten varierar i marken samt vilken föroreningsnivån som förväntas. Denna bedömning kan sedan behöva uppdateras i resultatrapporten för den miljötekniska markundersökningen när resultatet för undersökningen finns.

    Exempel på sådant som påverkat markens heterogenitet är pålagda fyllnadsmassor, avfall som täckts över eller grävts ner och gamla konstruktioner som lämnats kvar i marken. Markens heterogenitet är en effekt av hur föroreningshalten varierar i marken. Föroreningsnivån i beslutsenheterna är ofta inte känd på förhand och varierar dessutom mellan beslutsenheterna. Miljöförvaltningen anser att det är lämpligt att använda ett schablonvärde för föroreningsnivån i enlighet med ”Klassning av förorenade jordmassor in situ – Information och råd, SGI Publikation 40, Utgåva 2”, november 2018.
  • Beslutsenheternas volym
    Vid klassificering av massor i beslutsenheterna behöver det framgå av provtagningsplanen och sedan i rapporten för miljöteknisk markundersökning hur beslutsenheternas ytor har definierats. Även beslutsenheternas placering (horisontellt och vertikalt) samt deras antal behöver framgå. Om det visar sig, efter det att undersökningen är utförd, att haltvariationen inom en beslutsenhet är mycket stor indikerar detta att beslutsenheten är för stor och bör minskas.

    Storleken på beslutsenheterna bestäms genom en samlad bedömning av bland annat föroreningens förekomst och variabilitet, styrande exponeringsvägar och risker, den planerade markanvändningen (det är olämpligt att definiera en beslutsenhet så att den överlappar områden med olika planerade markanvändningar), masshantering samt ekonomiska aspekter.
  • Representativ halt
    Vid klassificering av massor behöver en representativ halt väljas för respektive beslutsenhet. En representativ halt är den halt som bäst representerar risksituationen utan att risken underskattas. Vanligtvis utgörs den representativa halten av ett mätvärde (vanligtvis analyssvaret från ett samlingsprov som representerar medelhalten i beslutsenheten), ett beräknat medelvärde av analyssvaren från flera enskilda prover (som tillsammans ska representera medelhalten i beslutsenheten) eller ett beräknat UCLM-värde av analyssvaren från flera enskilda prover eller samlingsprover (som tillsammans ska representera medelhalten i beslutsenheten). Det behöver framgå av en miljöteknisk markundersöknings rapport hur och varför den representativa halten valts.

    Vid klassificering av massor behöver resultatet jämföras med ett mätbart åtgärdsmål, ett generellt eller platsspecifikt riktvärde eller något annat kriterium som markerar gränsen mellan två klasser.
  • Risk för felklassificering
    Utifrån begreppen som beskrivs ovan väljs en provtagningsstrategi. Inom områden med känslig markanvändning anser miljöförvaltningen generellt att en tioprocentig risk för felklassificering enligt SGI publikation 40 är acceptabel. Det behöver dock göras en bedömning om det är lämpligt att bedöma riskerna med samlingsprov för de specifika föroreningarna eller om skyddsobjekten är extra känsliga, till exempel små barn på förskolor eller skolor.
  • Kontroll av provtagningsstrategi
    Miljöförvaltningen anser att valet av provtagningsstrategin behöver kontrolleras om risken för felklassificering är högre än tio procent. Provtagningen behöver då repeteras tre gånger i tio procent av beslutenheterna. Det betyder att om provtagningsstrategin består av tre provgropar i varje beslutsenhet behöver nio provgropar grävas totalt inom samma beslutsenhet. Varje samlingsprov består sedan av prov från tre enskilda provgropar. Om variabiliteten (som ofta benämns som CV) underskrider 0,35 anser miljöförvaltningen att den valda strategin är acceptabel. Om CV överstiger 0,35 kan miljöförvaltningen ställa krav på att klassificeringen görs om.

    Det är inte lämpligt att utan tydlig motivering välja en provtagningsstrategi med låg säkerhet för att sedan bara kontrollera provtagningsstrategin. Det är viktigt att provtagningsstrategin väljs utifrån de begrepp som beskrivs ovan.
  • Kostnad inför antagande av detaljplan
    För att veta om avhjälpandeåtgärderna är realistiska och rimliga bör de uppskattade kostnaderna för avhjälpandeåtgärderna redovisas i markundersökningsrapporten.

  • Vem ska utföra undersökningen?

  • Beskrivning av provtagningsstrategi jord. Det ska framgå om provtagning skett med exempelvis provgropsgrävning, skruvborr, foderrörsborrning, sonicborrning, grävning för hand, ISM, provtagning på hög med mera. Motivering till vald strategi behöver finnas med. Det ska framgå om det har uttagits samlingsprov och hur många delprov det består av samt hur proven har uttagits. Generellt rekommenderar miljöförvaltningen provtagning med hjälp av provgropar om det är möjligt. Provgropsgrävning ger en god överblick av jordens sammansättning, jordlagerföljd, avvikande material med mera. Vid provgropsgrävning kan större provmängd uttas, vilket ger en bättre representativitet i jämförelse med borrmetoder. Metoden är även bra för att ta prov på distinkta skikt. Provgropsgrävning begränsas av att det på alla platser inte är lämpligt att gräva gropar och provtagningsdjupet. Ett alternativ är att kombinera provgropsgrävning och skruvborr.

  • Beskrivning av provtagningsstrategi grundvatten. Strategin behöver utformas utifrån de kemiska egenskaperna hos de ämnen som ska provtas. Redogörelse för vilka kärl som ska använas vid provtagningen. Renspumpning ska alltid utföras. Bristande renspumpning medför att finpartiklar från installationen finns kvar i röret och kontaminerar grundvattenprovet. Redovisning av planerad omsättning. En otillräcklig omsättningspumpning innebär att provet innehåller vatten som stått i röret och inte nytt inströmmande vatten. Vattnet kan då även vara påverkat av störningar från installation av röret. Filterplacering och längd på filtret behöver framgå. Placering av filter styrs av syftet med provtagningen. Det behöver beskrivas om proverna har dekanterats innan analys. Grundvattenprover för metallanalyser rekommenderas att filtreras i fält men kan även filtreras på lab. Detta ska i så fall motiveras. Det ska framgå om fältparametrar har uppmätts, exempelvis pH, redox eller konduktivitet.

  • Beskrivning av provtagningsstrategi övrigt. Det behöver framgå hur andra medier såsom sediment, asfalt, betong, byggnadsmaterial, porgas, inomhusluft etcetera kommer att provtas om detta ingår i undersökningen.

  • Provhantering alla medier. Det behöver framgå hur proverna ska förvaras från det att de uttogs till att analyserna utförts.

  • Provberedning på laboratorium. Generellt bör det utföras provberedning på laboratorium, dock ej på flyktiga ämnen. Om provberedning inte utförs behöver detta motiveras. Provberedningen är särskilt viktig för prover där föroreningshalten är heterogen, såsom samlingsprover. För att diagrammen i SGI:s "Klassning av förorenade jordmassor in situ" ska ge en rättvisande bild krävs att laboratoriets provberedning görs korrekt så att analysprovet blir representativt för det prov som skickats till laboratoriet. Detta kräver normalt att man beställer särskild provberedning. Om det inte görs finns det en uppenbar risk att sannolikheten för felklassning blir större än vad diagrammen visar, särskilt för heterogena samlingsprover. Vid Incremental Sampling Methodology (ISM) omfattar strategin särskilda procedurer för provhantering och provberedning på laboratorium. Om denna provtagningsstrategi valts måste alltså särskild provberedning ingå.

  • Bedömning av markanvändning och risker med eventuella föroreningar. En enkel konceptuell modell behöver presenteras där aktuella exponeringsvägar presenteras samt aktuella skyddsobjekt. Bedömning av om området är ett KM- eller MKM-område. Även framtida exponeringsvägar och skyddsobjekt kan vara intressanta om området ska exploateras.

  • Situationsplaner med provtagningspunkter. Norrpil, markerat undersökningsområde och skalstock ska alltid finnas med. Även relevanta installationer som ledningar eller cisterner i de fall det är aktuellt ska redovisas. Eventuella egenskapsområden eller beslutsenheter. GF:s standardbeteckningssystem bör användas.

Tack till Malmö stad, miljöförvaltningen, enhet Förorenade områden som gjort stommen till checklistan!