Här i bäckfåran står ruinerna efter Tjöstelsröds spannmålskvarn. Det var en så kallad hjulkvarn med två stenar och en av nästan hundra kvarnar i det gamla Fräkne härad. Under åren 1868 - 1901 var den legendariske mjölnaren Svante Östberg verksam här med en eller flera drängar. Han drev också ytterligare en kvarn invid gården, några hundra meter längre ner i bäcken.

Svante hade många strängar på sin lyra: Han var smed och kunde sko böndernas hästar. Han byggde ”Kvarnstugan” åt sig och familjen. Om vintrarna ledde han vattnet genom kvarnen i en ränna som han eldade under så att det inte frös. En uppfinning som gjorde honom populär bland traktens bönder. De visste att de alltid kunde få sin säd mald på Tjöstelsröd när andra kvarnar stod stilla i kylan. Det berättas att kön med hästkärror och spannmålssäckar då kunde ringla sig ända från Hörnebo´a nere i samhället upp mot den hägrande kvarnen.

För att kunna reglera vattenflödet och maximera kraften på kvarnhjulet, breddade Östberg diket mellan Stora och Lilla Skarsjön och byggde uppehållsdammar längs bäckfåran. När tiden var inne skickade han några av sina många barn att öppna dammluckorna.

Många menade att mjölnaren också hade god hand med små nissar som bodde i kvarnen. Om de blev sura kunde de stoppa driften. För att blidka dem ställde man därför ut gröt och brännvin, särskilt viktigt under den magiska Lucianatten. En gång stannade kvarnen och drängarna fick inte gång den trots att de röt åt nissarna att sluta bråka. Då kallade de på Svante. Han strödde lite mjöl på hjulet och vädjade: ”Nu får du allt släppa kvarna´, nisse lille”! Och så kom allt i gång igen.

Tjöstelsrödsbäcken är ett Natura 2000-område, bland annat på grund av en mycket sällsynt mossa som växer längre ned i bäckfåran. Från kvarnruinen och upp till Lilla Skarsjön ingår den även i Tjöstelsröds naturreservat. Årligen syns strömstaren i bäcken, liksom forsärlan som också häckar här.