Detta var ett torp under Övre Tjöstelsröd. Här kan vi se lämningar av boningshus, jordkällare och logbro till ladan. Och spår av åkrar i marken som sen länge varit skog.

I nästan nittio år bodde en lång rad barnrika familjer här, med ofta dramatiska livsöden.

Sätt dig på en stubbe eller sten så får du Myrens historia i sammandrag. En bild av Fattig-Sverige bara några generationer tillbaka!

Det börjar år 1833. Då bor Berndt och Anna här med sina tre barn. 1837 kommer Johan till världen. Men lämnar den - efter bara 8 dagar! Sex år senare dör också Berndt. Anna hamnar ”på socknen”, och får bo än här och än där i olika gårdar.

Äldste sonen Andreas tar över Myren och gifter sig 1846 med pigan Anna Maria. Men bara nio månader senare avlider hon - i ”nervfeber”, det som vi idag kallas tyfus.

Andreas är nu änkeman men upplåter plats till andra i stugan: Först, 1847–1850 till nygifta Anders och Inger, sedan, 1850-1856 drängen Mathias och pigan Anna med två barn samt ytterligare två som föds på Myren. 1850 gifter Andreas om sig med pigan Cathrina som medför två ”oäkta barn”. Tillsammans får de sedan fyra egna, varav tre dör i tidig ålder. 1852 flyttar Lars och Britta in med dotter Inger, och året efter föder de Carolina.

År 1853 bor femton personer i denna lilla stuga på Myren!

Och sen? Jo, 1875 gifter sig Andreas för tredje gången, efter att ha varit änkeman i ett år. Hans hustru blir nu unga pigan Johanna från Mellanvattnet vid Stora Skarsjön. Fyra barn föds. 1890 dör så Andreas i lungsot, 66 år gammal – efter 47 år som torpare på Myren! Änkan flyttar med barnen. Samma år, 1892, kommer en ny familj till Myren; de stannar till 1899. Och så fortsätter karusellen med in- o utflyttningar: 1899, 1908, 1910, 1914, 1919.

1924 flyttar den siste torparen ut, änkemannen Olof Eliasson. Efter nittio år med ett myller av barn och vuxna, slit och mödas, glädje och sorg står Myren öde. Hus-timret plockas ner. Men åkrarna används för potatisodling ända in på 1950-talet av gården Övre Tjöstelsröd.