Pjäser FLÄTAN 2021

”I mörkret”- Adel Darwish

Temat är mörkret. Varför är vi rädda för mörkret? Vad är det som är positivt med mörkret? Vad ger mörkret oss? Barn undviker ofta mörkret vilket gör att det förblir okänt och otäckt för dem.

Föreställningen handlar om åtta barn som är 12 år och befinner sig i ett övergivet rum. Rummet har bara lite jord och några blommor. Karaktärerna är vana vid rummet och det känns som att de spenderar all sin tid här. Föreställningen börjar i mörkret och ingen ser någonting. Några är rädda och några tycker att det är spännande. Ljuset sätts på och karaktärerna upptäcker publiken. De säger hej till publiken och leker med den. Genom improvisation vill barnen få publiken att skratta.

Efter improvisationen hämtar en av karaktärerna en svart låda. Lådan kan prata! Den kommer varje dag och har ett tema. Idag är temat mörkret. Lådan börjar beskriva mörkret för barnen och sen ställer den frågor: Hur låter mörkret? Hur gestaltar man mörkret? Vad ser vi när vi blundar? Några karaktärer ser krig när de blundar och Spiderman som räddar folk från kriget, några ser smink, några ser ett tomt rum och några ser kärlek. Det visar sig att två karaktärer är kära i samma person, men personen de är kära i är inte med dem. Personen är levande och de åtta karaktärerna är döda, vilket man förstår i slutet.

Pjäsen är ett möte mellan de levande som är publiken och de döda som är skådespelare, men vi kanske ser de döda som mer levande än de som lever! Det är en lekfull föreställning fylld av dans och äventyr.

”Ett drama i ett klassrum” – Johanna Svalbacke

Pjäsen handlar om en klass och utspelar sig i ett klassrum en vanlig eftermiddag. Där befinner sig eleverna Thea, Ahmed, David, Flutura, Ludvig, Alima, Stina, Matteo, Olivia, Belmin och läraren Adrienne. Det blir bråk i klassrummet.

Bakom bråket finns det en mobbningssituation. I centrum står Matteo. Det har varit ganska mycket konflikter runt Matteo det senaste. Matteo lever med ADHD-symptom och påverkas av det i sin vardag och i skolan, men han har inte fått någon diagnos och inget stöd. Han vet inte om han har ADHD.

Det är flera som har svårt att koncentrera sig i skolan och många stör sig på Matteo. Matteo pratar mycket på lektionerna och är ofta uppe och går mellan borden. Han får ibland utbrott och gör saker som han ångrar efteråt, han har märkt att de andra drar sig undan.

Den här eftermiddagen kommer Matteo i bråk med några andra i klassrummet, det går för långt och Matteo får ett slag av en klasskamrat. Adrienne som inte kan hantera situationen själv ringer då till sin kollega Ann-Sofie som kommer till klassrummet. Lärarna vill att två av eleverna, Thea och David, ska lämna klassrummet, men det vill de inte först. Det slutar med att Thea, David och Ann-Sofie lämnar klassrummet. De andra fortsätter lektionen med Adrienne.

Pjäsen handlar om mobbning och om ADHD. Om att ha en roll i en grupp och att inte kunna frigöra sig från den rollen. Alla karaktärer spelar en roll i konflikten som utspelar sig i klassrummet och påverkas på olika sätt av det som händer. De som spelar Adrienne och Ann-Sofie gestaltar vuxna personer. De som spelar elever i klassen spelar personer som går i sexan. Karaktärernas namn och kön går att ändra till något annat som passar spelgruppen och deras version av pjäsen.

”Kurorten”- Eva-Maria Benavente Dahlin

Pjäsen utspelar sig i Gustafsberg i Uddevalla, under en annan tidsepok än vår. Kurorten är en komedi. Ett kostymdrama, där kostymer inte behövs. Istället kan karaktärerna och berättelsen gestaltas med stora överdrivna gester och känsloyttringar. Kanske är det sent 1800-tal, kanske är det en helt egen tid där olika tidsepoker möts.

Alla karaktärer är vuxna, skriven för 9-12 skådespelare. Karaktärerna är: Den som inte kan sluta jobba, den som hatar måndagar, paret som borde skiljas, den olyckligt kära, den som inte kan sluta röka, den som har slutat prata, läkaren och vårdare. Det kommer gå att byta ut åkommorna jag har valt för patienterna, om man så vill. Den enda åkomman som måste vara med är ”den som har slutat prata”.

HANDLINGEN I STORA DRAG:

De nya patienterna anländer till Kurorten. Läkaren träffar dem en och en, ställer diagnos. Vid sin sida har läkaren 1-3 vårdare, som noggrant noterar i patientjournalerna. Eller inte så noggrant förresten. Det blir ofta fel. Läkaren ordinerar alla patienter att dricka vatten ur hälsokällan. Olika ofta beroende på hur svår patientens åkomma är. Den som hatar måndagar måste dricka vatten en gång i timmen. Paret som inte kan sluta bråka för att dom egentligen borde skilja sig måste dricka ur hälsokällan var femte minut.

Sist in är patienten som har slutat prata. Patienten har varit på kurorten flera gånger tidigare. Läkaren är bekymrad över att patienten inte tycks bli bättre och ger patienten ett block att börja anteckna sina bekymmer på.

Vårdarna har fullt upp med att försöka få patienterna att dricka det hälsobringande vattnet. Men paret som borde skiljas har fullt upp med att fortsätta gräla. Den olyckligt kära kan inte sluta gråta. Den som inte kan sluta jobba har hela händerna fulla med papper som måste skrivas på. Den som hatar måndagar suckar fram ett ”ånej”, högre och högre. Den som inte kan sluta röka går runt i cirklar och säger: ”cigarett, cigarett, cigarett” och tittar inte ens upp när vårdarna kommer med dagens dos mirakelvatten.

Läkaren vankar bekymrat av och an, från den ena sidan av scenen till den andra. Den som har slutat att prata sitter med sitt block och skriver. När paret som borde skiljas börjar kasta det hälsobringande vattnet i ansiktet på varandra får de en lapp. På lappen står det: ”skilj er”. En efter en får patienterna olika meddelanden av den som har slutat prata.

Läkaren slutar att vanka av och an från den ena sidan av scenen till den andra och tittar upp. Alla patienter tycks plötsligt må bättre. Utom en: den som har slutat prata. Alla försöker nu febrilt komma på hur de ska hjälpa den som har slutat att prata. Alla ger förslag, det ena förslaget bättre än det andra. Men inget hjälper.

Läkaren börjar bekymrat vanka av och an igen, från den ena sidan av scenen till den andra. När den som var olyckligt kär till slut frågar den som har slutat prata varför den har blivit stum är svaret: ”Jag har sett in i framtiden”.

För slutet finns i dagsläget lite olika idéer. Kanske börjar den som har slutat prata att berätta om vad den sett för de andra som en pantomim. Vi ser bara patienternas, läkarens och vårdarnas reaktioner när den berättar: Skräck. Sorg. Ilska. Kanske kan den som har slutat prata fråga publiken om vad som händer i framtiden? Publiken får beskriva framtiden på lappar som alla patienter, läkaren och vårdarna läser tyst för sig själva. Publiken ser bara deras reaktioner.

Kontakt

Kontaktcenter Uddevalla kommun, +46 522‑69 60 00

kommunen@uddevalla.se

Skolgatan 4

Telefon 0522-69 60 00 

Eller kontakta oss

Telefonikon

0522-69 60 00