Läs- och skrivplan 2: teoretisk bakgrund

Del 2 innehåller teoretisk bakgrund med avstamp i skolans styrdokument och vetenskaplig forskning. Det är att rekommendera att alla läser igenom den teoretiska delen för att få inblick i vetenskaplig forskning och medvetanden om vad som är viktigt att tänka på i undervisningen.

Teoretisk bakgrund i grundskolans styrdokument

Språket är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära (Lgr 11 kap 5:18). Väl fungerande språk-, läs- och skrivförmåga är förutsättningar för att alla barn och elever ska ha en möjlighet att nå den kunskap, trygghet och framtidstro som de har rätt till. Tillgång till ett rikt språk och väl fungerande läs- och skrivförmåga är en rättvise- och demokratifråga då dessa är förutsättningar för det livslånga lärandet (SOU, 2012). Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskolan kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt (Lgr 11, kap 2.2).

I utbildningen ska hänsyn tas till elevers olika behov. De ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen (2010:800). Tidiga stödinsatser är avgörande för att så många elever som möjligt ska nå en fullständig utbildning. Skolverkets införande av Läsa, skriva, räkna-garantin för tidiga stödinsatser syftar till att elever i behov av stöd, tidigt ska få stöd utformat utifrån sina behov (Skolverket, 2019).

Systematiskt kvalitetsarbete ska bedrivas både på huvudmannanivå och på skolenhetsnivå. Syftet är att säkerställa verksamhetens kvalitet och likvärdighet med utgångspunkt i skollag, läroplan och andra skolförfattningar (2010:800). Med fokus på framgångsfaktorer analyseras undervisningen utifrån att främja progression (Hattie, 2012). Genom att använda samma screeningsverktyg i kommunen ges bättre förutsättningar för en ökad likvärdighet på den egna skolan och mellan skolenheter. Analysarbetet på individ-, grupp- och skolnivå samt på huvudmannanivå gynnas (Skolverket, 2015).

Framgångsfaktorer i läs- och skrivundervisningen

Utifrån vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet finns det kända framgångsfaktorer för att lyckas med en god läs- och skrivundervisningen som stödjer och utvecklar elevers läs- och skrivförmåga.

Lärarens förhållningssätt och kompetens

Lärarens bemötande och relationsskapande har stor betydelse för elevernas läsutveckling. Det är viktigt att vi lärare har höga och positiva förväntningar på eleven utifrån hens förutsättningar (Hattie, 2012). Lärarens kompetens om läsinlärning och lässtrategier är en viktig del för elevernas läsutveckling. Elevers läsinlärning innefattar både avkodningsinriktad ljudningsmetod och förståelseinriktad helordsmetod (Lundberg & Herrlin, 2014). Lärare behöver därför behärska mer än en metod för att kunna möta elevernas behov och vara medveten om vilken kunskapsnivå elevgruppen och de enskilda eleverna befinner sig på för att anpassa undervisningen (Hattie, 2012).

I utveckling av god läsförståelse behöver läraren ha kunskap om vilka lässtrategier goda läsare använder, kunna modellera dem i undervisningen, ge eleverna möjlighet att träna på och använda dem vid flera olika tillfällen samt kunna visa på betydelsen av lässtrategier för en ökad läsförståelse (Vetenskapsrådet, 2019). Lärarens kompetens och medvetna arbete med att få elever aktiva i sin läsning skapar goda förutsättningar för utveckling av elevers läsförståelse (Westlund, 2014). Lärarens egna relation till läsning påverkar elevernas läsintresse och därigenom läsutveckling (ref).

Undervisningens innehåll

Med utgångspunkt i att undervisningen ska möjliggöra för alla elever att uppnå kunskapsmålen, ge stöd till de som behöver och utmaningar till de som kommit långt i sin språkutveckling, bör god undervisning innefatta arbetssätt såsom explicit undervisning, kamratlärande och träning i metakognitiva strategier (Vetenskapsrådet, 2014).

Läsinlärning

Vid läsinlärning är undervisning om den fonologiska medvetenheten avgörande för elevens läsinlärning och utveckling. Undervisning om samband mellan bokstäver, språkljud och talade ord behöver vara integrerad med annan läsundervisning, exempelvis högläsning och språkliga aktiviteter (Vetenskapsrådet, 2019). Läsinlärning genom ljudande är den metod som har mest stöd i forskning, främst för elever som ligger i riskzon för läs- och skrivsvårigheter. Man kan behöva lära ut vissa ordbilder som förekommer ofta som kan vara svåra att ljuda rätt för att det ger eleverna ökad förmåga att ta sig an texter självständigt och ökar chansen till att eleven får större exponering av texter. Morfologisk medvetenhet är effektivt i alla åldrar men framförallt något senare i läsutvecklingen (Hallin, 2015). Att kunna dela upp ord i språkljud är särskilt viktigt för tidig läs- och skrivinlärning.

Läsutveckling

Undervisningen behöver erbjuda uppgifter som tränar eleverna att utveckla dessa delar och som väcker elevernas läsengagemang och motivation. Enligt Lundberg & Herrlin (2014) vilar god läsutveckling på fyra grundpelare:

  1. språklig medvetenhet, särskilt fonologisk medvetenhet
  2. bokstavskunskap
  3. ett gott ordförråd
  4. motivation eller uppgiftsorientering

Eleverna behöver ges tid att träna läsning och öva på lässtrategier såsom att göra kopplingar, visualisera, ställa frågor, förutspå och dra slutsatser. Undervisningen behöver innehålla olika stödstrukturer som exempelvis cirkelmodellen (Gibbons, 2018). God läsundervisning erbjuder läsning i form av gemensam läsning, högläsning, vägledd läsning och självständig läsning (Körling, 2006). Samtal om det lästa är ytterligare en framgångsfaktor för god läsutveckling, då lärande sker i samspel med andra. Samtal eller interaktion är en viktig del för lärprocessen (Lundberg & Herrlin, 2014). Att inte förenkla texter, utan bearbeta innehållet och dess språkliga drag tillsammans genom strukturerade samtal eller vägledd läsning ger förutsättningar att behålla språkets helhet och kultur i alla ämnen (Westlund, 2014).

Enligt skollagen är det skolans uppdrag att ge alla elever den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Det innebär bland annat att elever har rätt till allsidig kunskapsbedömning och varierad undervisning med en strävan att uppväga skillnader i elevers olika förutsättningar. För elever med läs- och skrivsvårigheter betyder det att undervisningen behöver innehålla kompensatoriskt stöd som motverkar dessa svårigheter (Skolverket, 2014). Visuellt stöd, ljudböcker, diktering, talstöd, rättstavningsprogram och anpassade läromedel är exempel på kompensatoriska hjälpmedel som kan göra undervisningen mer tillgänglig. Differentiering i undervisningen och anpassningar vid bedömningstillfällen är ytterligare exempel på hur skolan kan arbeta kompensatoriskt .

Bestående språk, läs- och skrivsvårigheter högre upp i åldrarna måste beaktas ur ett jämlikhetsperspektiv så att elever får möjlighet att visa sina kunskaper utan att funktionshindret är i vägen (Myrdahl, 2005).

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt

Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt är en viktig förutsättning för all läs- och skrivutveckling. Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i undervisningen innebär att språket är i fokus i alla ämnen, språk och innehåll integreras så att språket utvecklas parallellt med ämneskunskaperna (Gibbons 2018). Sådan undervisning är helt nödvändig för många av våra flerspråkiga elever och gynnar alla elevers språk- och kunskapsutveckling oavsett språkbakgrund. Cirkelmodellen stödjer undervisningen så att eleverna ges möjlighet till förståelse, tillfälle att härma, prova och tänka tillsammans innan de ska kunna självständigt. Som lärare är cirkelmodellen ett verktyg för att modella läsning och skrivning (Kaya, 2016).

Transspråkande

En annan framgångsfaktor är när lärare använder elevernas flerspråkighet som resurs i undervisningen, s.k. transspråkande. Transpråkande stödjer flerspråkiga elever att använda fler än ett språk i klassrummet (Skolinspektionen, 2019). Som process underlättar transspråkande elevers språk- och kunskapsutveckling på svenska, samtidigt som det även sker utveckling av andra språk. Modersmålet har stor betydelse för barnets identitet och självkänsla. Det är grunden för barnets förmåga till inlärning och barnet lär sig sitt andraspråk och andra ämnen lättare om modersmålet utvecklas.

Vardagsspråk och skolspråk

När det gäller undervisningen i svenska som andraspråk bör den utgå från elevernas tidigare erfarenheter och kunskaper. Den bör vara strukturerad och kännetecknas av meningsfullhet, höga förväntningar, tankemässigt utmanande arbetsuppgifter. Eftersom eleverna håller på att lära sig måste de få många chanser till att pröva och få lov att göra misstag, vilket innebär att klimatet måste vara tillåtande (Kaya, 2016). Undervisningen bör erbjuda eleverna rik stöttning utifrån deras förutsättningar och behov. Undervisningen behöver ha ett stort fokus på ordinlärning, både planerad ordundervisning samt om strategier för att förstå nya ord. Eleverna behöver vidare ges stort talutrymme samt många och varierande möjligheter till interaktion både i helklass och i mindre grupper. Eleverna bör också ges möjlighet att utveckla språk- och ämneskunskaper parallellt och kunna skilja mellan vardagsspråk och skolspråk (Skolinspektionen, 2019). Under sin skolgång ska eleven lära sig att gå från det relativt vardagliga språket och vardagsnära kunskap mot det abstrakta, tekniska och opersonliga skolspråket som dessutom till stor del ser olika ut i olika skolämnen (Skolverket, 2017).

Stimulera elevernas ordförråd

Ordförrådet är viktigt för att lära sig läsa och förstå vad man läser. Undervisningen ska öka elevernas ordförråd genom daglig och strukturerad träning i ordkunskap (Legilexi.com). Ordförrådet är de ord som behärskas av språkbrukaren. Att kunna ett ord innebär att man kan producera, känna igen, avgränsa och förklara ordet. Störst tillväxt av ordförrådet sker genom elevens egen läsning. I undervisningen behöver därför eleverna lära sig strategier för att möta okända ord i texter, vilket görs med fördel i varje enskilt ämne. Genom att stimulera ordkunskap med anknytning till det man läser, skriver, hör och berättar i olika ämnen utökas elevernas ordförråd.

Samverkan vid uppföljning och kartläggning

Noggrann uppföljning främjar elevers läsutveckling. Läraren behöver dokumentera varje elevs läsutveckling för att följa, ge adekvat stöttning och möjliggöra vidareutveckling (Lundberg & Herrlin, 2014). Att kartlägga elevers läs- och skrivutveckling ger möjlighet att tidigt upptäcka elever som har svårigheter och elever som behöver utmanas.

Kartläggningsmaterialet ska syfta till att undersöka avgörande färdigheter i läs- och skrivutvecklingen för att fungera tillförlitligt i arbetet. Normerade prov är att föredra (SBU, 2014). Rätt tillämpade prov ger ökad insikt om elevers färdigheter och vägledning om någon elev faller utanför. Proven fungerar också som stöd vid utvärdering om metoderna gett avsedd effekt och som återkoppling till fortsatt undervisning. Övergripande kartläggningar bör kompletteras med kvalitativa bedömningar som genomförs i den dagliga verksamheten.

En framgångsfaktor i kartläggningsarbetet är att uppföljning sker systematiskt (Håkansson, 2018). Arbetet syftar till att synliggöra styrkor och avvikelser på både grupp- och individnivå, samt identifiera problemområden och utvecklingsbehov. Underlaget utgör grund för planering av den fortsatta undervisningen, vilka eventuella förändringar, insatser eller åtgärder som behöver göras.

Samverkan mellan olika yrkeskompetenser är nödvändig. Kompetenserna kompletterar varandra i arbetet med att skapa goda förutsättningar för elevens läsutveckling (Tjernberg, 2015). Elevers och vårdnadshavares delaktighet ses som en tillgång för att skapa och upprätthålla en positiv lärandemiljö.

Stödinsatser

Enligt skollagen (2010:800) har varje elev rätt till tidiga stödinsatser i förskoleklassen och lågstadiet i grundskolan. Stödinsatserna planeras och utformas utifrån vad kartläggningens resultat visar är elevens behov. Sedan 1 juli 2019 gäller “Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser” ska säkerställa att alla elever som är i behov av stödinsatser i förskoleklass och lågstadiet, tidigt får det i svenska, svenska som andraspråk och matematik.

Stödinsats i form av intensivträning under avgränsade perioder har visat sig vara mest framgångsrik enligt internationell och nationell forskning (Wolff, 2011). En-till-en-interventioner kan leda till förbättrade läsresultat för många elever som annars riskerar att få lässvårigheter och misslyckas i skolan. För lite äldre elever med behov av stöd i sin läsutveckling är en varierad undervisning nödvändig.

Vid betygssättning av elever med språk, läs- och skrivsvårigheter finns stöd i undantagsbestämmelsen (2010:800 10 kap 21 §).

Grundsärskolan

Framgångsfaktorer i läs- och skrivundervisningen

I grundsärskolan liksom grundskolan ska undervisningen ge eleverna möjlighet att utveckla de förmågor som beskrivs i kursplanernas syften, det handlar om att läsa, tala, skriva och samtala. I forskning lyfts framgångsfaktorer som är centrala för elevernas läs- och skrivutveckling (Skolverket 2014).

Lärarens förhållningssätt och kompetens

Lärares kunskap i kombination med höga förväntningar och tilltro till elevens förmåga har visat sig vara betydelsefullt för elevernas lärande (Skolverket, 2014).

Undervisningen

Det är viktigt att dagligen skapa tillfällen för läsning och skrivning genom olika slags texter i skolans alla ämnen. God tillgång till böcker att läsa och lyssna stödjer elevernas intresse för läsning. Gällande läs- och skrivsvårigheter visar studier att barn, ungdomar och vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar (IF) lär sig skriva när undervisningen är välgenomtänkt och strukturerad. Samtal eller interaktion är en viktig del för lärprocessen. Genom att eleverna dagligen erbjuds möjligheter att i samspel med vuxna och andra barn ta del av högläsning och läs- och skrivaktiviteter stimuleras språkutveckling och kommunikation. Alternativ och kompletterande kommunikation (Skolverket, 2014). AKK, är en förutsättning för elevernas kommunikation, kunna delta i samtal, förstå och göra sig förstådd och uttrycka sin åsikt (SPSM).

Läs- och skrivinlärning

Vid läsinlärning är undervisning om fonologiska medvetenhet och bokstäver avgörande för elevens läsinlärning och utveckling. Undervisningen behöver utveckla kunskap om tecken och symboler, ordförråd, läsflyt samt läsförståelse. Den ska innehålla många träningstillfällen med skriftspråkliga aktiviteter, exempelvis samtal om texters innehåll, illustrationer och texters uppbyggnad (Skolverket, 2014).

Läs- och skrivutveckling

Undervisning av läsförståelse ska vara strukturerad och systematiskt upplagd med inriktning mot textens innehåll för att vara gynnsam för elever med IF. Eleverna lär sig vanligen att känna igen skrivna ord genom ordbilder hämtade från elevens närhet eller i bekanta texter eftersom de ingår i ett meningsskapande sammanhang. Läraren ska också undervisa om strategier i avkodning för att utmana eleverna att kunna läsa nya och obekanta ord och därigenom utöka deras ordförråd.

Framträdande strategier för att underlätta läsförståelsen är anknytning till egna erfarenheter, identifiera huvudbudskapet, sammanfatta innehållet, se orsakssamband, göra förutsägelser, dra slutsatser och generalisera. Det är av avgörande betydelse för elever med IF att få explicit stöd vid läsning av texter, exempelvis strukturerade samtal där elever får stöd att förutspå vad en text kan handla om. Undervisningen tar utgångspunkt i textnära läsning och övergår till varför-frågor där eleverna tränar sig i att göra interferenser (läsa mellan raderna) (Reichenberg & Lundberg, 2011).

Eller kontakta oss

Telefonikon

0522-69 60 00