I reportageserien kring läsning träffar vi Malin Stolpe på Norgårdenskolan som delar med sig av sina tankar kring elevernas läsupplevelse i klassrummet.

Berätta lite Malin, vem du är och vad du jobbar med.

Jag är f-6 lärare, just nu undervisar jag i år 5 i svenska och SO. Jag har arbetat på Norgården i 3 år. Tidigare arbetade jag på förskola och har även arbetat som personlig assistent. Att ha arbetat med människor som har olika förutsättningar att lära sig läsa, har jag lärt mig jättemycket av. Jag ser läsningen utifrån flera perspektiv och att man läser på olika sätt. Kan du inte lära dig att läsa text kanske du kan lära dig läsa bilder istället.

När man inte kan lära sig att läsa text, har man rätt att lära sig att läsa genom till exempel bilder. Att kunna läsa är en demokratifråga för att kunna delta i samhället. Läsningen är ett djup som vi möter på olika nivåer. Om du bara kan läsa det som står på raderna och inte mellan eller bortom raderna så går du inte in i den demokrati som vi har i dag på samma villkor som andra. Därför tycker jag det är viktigt att jobba med läsningen och lägga grunden för förståelsen av texter, i vilket ämne det än handlar om.

När jag har kikat in i ditt klassrum har jag märkt en positiv atmosfär, är eleverna så eller har det utvecklats med tiden?

De är väldigt positiva till att lära sig överhuvudtaget och kunskapstörstande. De vill hela tiden lära. Klassen har haft med sig det från början men har nog växt in i det mer. Vi pratar mycket om vem som lär. Vi pratar också mycket om att vi måste göra fel och kunna göra fel, annars kan vi inte veta vad som är rätt. När det gäller läsning så pratar vi om att läsning inte bara är att läsa, det kan vara allt möjligt. Läsa är att läsa bilder och att läsa texter vi hör, läsa gör vi hela tiden men i form av olika saker. Det pratar vi om hela tiden. Eleverna lär sig inte för min skull utan för sin egen skull och jag är verktyget som de kan ta hjälp av, det är vårt förhållningssätt. En inspirationskälla är Anne-Marie Körling. Jag läser mycket om läsning och tycker det är intressant.

Ibland kan man möta barn och vuxna som tänker att de klarar skolan för att de kan läsa en tjock bok. Hur ser du på det?

Vi pratar i klassen om att det kan vara lättare att läsa en tjock bok än en tunnare bok. En dikt kan vara svår att förstå men en tjock bok kan vara lätt att läsa. Vi jobbar med läsflyt och att avkoda och att det inte innebär att man har läsförståelse. Vi pratar om att lära oss läsa på raderna, mellan raderna och bortom raderna och dra paralleller till sitt eget liv. Just när det gäller läsning så har jag som strategi att låta eleverna läsa mycket.

Berätta hur du menar med att läsa mycket.

Det är viktigt att den enskilda läsningen inte försvinner bara för att man har knäckt läskoden och fått ett läsflyt. Jag använder inte enskild läsning som tyst läsning. Jag använder inte ordet tyst läsning eftersom det pågår så mycket i ditt huvud samtidigt som du läser. Tyst läsning betyder att det ska vara tyst och det finns en del elever som behöver läsa högt för sig själva för att avkoda och då kan det bli fel. Jag är noga med att låta eleverna veta hur länge de ska läsa, så de känner att det är någon idé att börja. Ska vi läsa i till exempel 20 minuter så skriver jag klockslaget när vi ska sluta. Då vet eleverna tiden.

Det finns en risk att det blir fel med tyst läsning om man använder den som ett medel för att det ska bli tyst i klassrummet innan lektionsstart. Att man inte läser för att det är roligt utan för att det ska vara tyst. Det har jag funderat mycket kring, vilken upplevelse jag förmedlar till eleven. Jag tror också det är viktigt att de vet hur länge de får lov att läsa så att de får läsro under tiden det är läsning och inte behöver fundera på om det är någon idé att börja.

Jag använder enskild läsning, parläsning och gruppläsning och att lyssna på böcker. Med läsningen kommer så mycket, texters uppbyggnad, den röda tråden och förståelse i ämnet. Om eleverna får läsförståelsen så älskar de snart att läsa. Det förhållningssättet tycker jag märks i klassen. De blir glada när det är dags att läsa.

Intresset för läsning verkar minska i högre åldrar, vad har du för tankar kring det?

Läsningen kanske försvinner i högre åldrar för att man, både lärare och elever, är lite rädd för att det centrala innehållet i läroplanen inte kommer att hinnas med om man lägger för mycket tid på att läsa. Jag tänker tvärtom, att med läsningen så blir förståelsen för de centrala innehållet lättare att nå. När man ska skriva en text så måste man ha sett och läst texter sedan tidigare för att ha något att bygga vidare på, både innehållsmässigt och typ av text. Du får ju med dig stavning, röd tråd, miljöbeskrivningar, personbeskrivningar, ordförråd och så vidare då du läser. Desto starkare läsare du är, desto lättare är det för dig att lyckas vidare i skolan. Jag pratar med eleverna om att vi aldrig blir färdiga läsare, att inte jag heller är det, att läsningen är en färskvara.

Jag har elever som har jättebra läsflyt men behöver jobba med läsförståelse. Om vi ska veta hur man drar paralleller till texter så behöver vi också höra människor som samtalar om texter och hur de tänker kring att dra paralleller. Idag har vi kanske inte samtalet vid matbordet längre. Om vi tar en fotbollsmatch till exempel så kan jag se vad som pågår men skulle behöva jättemycket hjälp för att läsa fotbollsmatchen för att förstå det. En del elever kan läsa fotbollen bättre. Jag kan hjälpa eleverna att läsa texter, de kan hjälpa mig att läsa fotboll.

Det var väldigt bra när vi hade boklådor med klassuppsättningar från Mediapoolen för det blev som en överraskning när det kom en låda med böcker. Då var böckerna väldigt tillgängliga. Det är de nu också i och med biblioteket på skolan och att vi alltid har böcker i klassrummet, men i och med boklådorna blev utbudet och tillgängligheten större.

Jag vill höra med dig vad du tänker kring boklådor och klassuppsättningar. Nu har Digital pedagogik slutat med klassuppsättningar. Hur tänker du kring det?

Jag saknar det jättemycket! Då kunde vi läsa samma bok i hela klassen. Det var mer tillgängligt till böcker med boklådorna än med skolbiblioteket. Det blir en gemenskap i klassen att alla vet vad en bok handlar om. Mediapoolen hade jättemycket boklådor som vi lånade mycket.

Berätta varför det är bra att läsa samma bok i hela klassen?

Vi kan ta boksamtalet på ett annat sätt när vi kan prata om samma bok, men sen fortsätter boksamtalet ut i matsalen, de möts över böckerna. Det spelar ingen roll vilka kompisar man har för de kan prata med varandra om boken vi läst. Vi lånade Alex dogboy och Jag är en pojke med tur av Monika Zak och de tar med sig böckerna ut ur klassrummet på ett annat sätt när de delar läsupplevelsen. Jag använder mig mycket utav parläsning och då är det också bra att ha samma bok att utgå ifrån. Då har de haft samma parkompis en hel termin att läsa med. De gillar att läsa mycket och då kan de få sitta och läsa var de vill, de behöver inte vara i klassrummet, istället kan de få gå ifrån och kura in sig i ett hörn. Med boklådor kan de också bli sugna på att läsa samma bok som kompisen har, så gruppuppsättningar är också bra.

Hur arbetar du med det skolbiblioteket som ni har på skolan?

Eleverna har möjlighet att gå till biblioteket en eller två gånger i veckan.

Vi jobbar mycket med att tipsa varandra om de olika böckerna och sätter upp tipsen på väggarna. Därefter kan eleverna gå och låna de böcker som kompisarna tipsat om.

Hur gör du för att väcka läsglädje och lusten att läsa?

Jag använder mig inte utav läsprojekt. Jag tror att läsningen är som en röd tråd, en lust, en läslust. Vi gör det här för att det är det bästa vi vet och att vi möts i läsningen. De som inte har knäckt läskoden i årskurs 5 kan använda Legimus och lyssna på samma bok och ändå vara med i samtalet kring boken. Högläsning väcker också läsglädjen. De eleverna som har svårt med läsning får ändå en inblick i vad det finns för böcker när de dras med av klasskamrater och kan vara med i samtalet. Eleverna blir jätteglada när vi ska ha högläsning.

Om man ska kunna motivera, resonera och jämföra så handlar det inte så mycket om vad som står i böckerna egentligen, då handlar det om vad som finns bortom böckernas rader. Känner du igen dig i boken och kan du berätta? Vad tror du kommer hända när boken är slut? Vad hade karaktären för val? Då får du reflektera själv och då utvecklar du förmågorna. Britta Stensson skriver om detta.

Något annat jag ofta använder vid högläsning och för att vi ska lära oss förstå texter är sitting-down-drama.

Sitting-down-drama, vad innebär det?

Det älskar eleverna! Det är som ett rollspel som låter eleverna fördjupa sig i textens olika karaktärer. Några elever tilldelas olika karaktärer i boken och får sedan svara på frågor från klassen som om de var personen i boken.

Sitting-down-drama handlar om karaktärernas tankar och känslor utifrån det lästa. Det kan vara sådant som är tydligt och berörs i berättelsen till exempel vad tänkte du när du sa så taskiga saker? Sedan svarar eleverna på dessa frågor utifrån egna erfarenheter men genom karaktären.

Ett enkelt exempel är att någon är Pippi och någon Annika, sedan får de andra eleverna ställa frågor till dem. Det är för att de ska få en djupare förståelse av texten, bortom texten. Varför väntade du inte på Annika?

Du nämnde att du inte använder dig utav läsprojekt?

Jag tror att vi behöver höja statusen och lusten med att läsa. Med läsprojekt tror jag risken är att det blir ytterligare något som “ska hinnas” för lärare och för elever, “ett gästspel” istället för något som vi älskar göra varje dag och faktiskt väljer att göra varje dag.

Hur tänker du kring att boksamtalet är en bedömning?

Jag tänker att boksamtalet inte är en bedömning, utan en väg till att lära sig, dels att samtala men inte minst att motivera, resonera och reflektera. Jag är inte alltid med när vi har boksamtal. Jag har gjort plastfickor med instruktioner och frågor så får de sitta och prata böcker med varandra och då går jag runt bland dem.

Det är ett kunskapskrav med det muntliga i svenska och därför är det viktigt att de får chansen att utveckla denna förmåga genom att sitta i små grupper och samtala. Det hade inte varit rättvist om en muntlig bedömning skulle ske under ett tillfälle utan möjlighet till övning. På det här sättet ger det dem fler tillfällen att visa förmågorna.

Gör du skrivövningar ihop med läsningen också?

Inte så mycket skrivövningar men vi arbetar med språket samtidigt i form av olika övningar. En övning är då eleverna möter en mening “de tycker om” och skriver meningen på ett stort papper som vi har satt upp i klassrummet. Sedan kan vi, som avslut eller start på lektioner välja en mening som vi tittar närmare på. Vi kastar om orden i meningen och vi provar olika sätt att skriva meningen på och vad det får för olika betydelser. Vi laborerar med stor och liten bokstav, punkter och kommatecken. Då vi använder denna övning sitter pappret uppe hela tiden och när de hittar en mening som är rolig eller utmärkande får de skriva den. Genom Läslyftet fick vi tipset om en övning som utvecklar begreppsförståelsen. Eleverna skriver upp alla ord de möter och förstår på lappar som vi sedan gemensamt pratar om. Orden har vi sedan kvar på väggen.

Men det allra viktigaste för läsglädjen tror jag är att läsa mycket! Även om eleverna först tycker det är tråkigt, till slut kommer läsglädjen och eleverna tycker att det är roligt. Även med parläsning. Kanske inte första eller andra gången, men det kommer. Det är ett långsiktigt arbete. Och aldrig korta stunder, långa stunder så att de hinner komma in i boken.

Du har ett medvetet arbete som egentligen inte syns?

Ja, så tror jag att det är, ett förhållningssätt. Om man har ett intresse själv så smittar det av sig till eleverna. Sen kan man bygga vidare på de eleverna som redan har intresset. Jag har parat in dem där de ungefär är i läsförmåga och funderat mycket kring om det är bra att sätta elever som är lika långt i sin läsutveckling i hop eller om det är bättre att para in dem olika. När man haft en klass ett längre tag och klimatet är accepterande kan man också sätta en stark läsare ihop med en svagare. Då kan de den starkare få läsa lite mer för att den svagare ska orka. Men det är superviktigt att eleverna är trygga med varandra.

Då är det viktigt att du har två likadana böcker?

Ja, det är viktigt att det finns. Och att det finns flera böcker av samma exemplar eftersom det smittar av sig på varandra och de vill läsa samma böcker som sina kompisar. De frågar ofta varandra. Är du färdig snart med den boken?

Kan e-böcker fungera som ett komplement till klassuppsättningar? Hur ser du på det?

Jag tänker att det är mysigare att krypa in i ett hörn med en bok och där finns heller inga andra störningsmoment eller lockelser att klicka sig vidare till. Det blir mer känslan av att det bara är jag och boken. Har dock inte provat läsplattor själv.

Jag saknar klassuppsättningar jättemycket. Det var värdefullt att få låna Alex dogboy och Jag är en pojke med tur från Skolbibliotek Uddevalla. Det blir en gemenskap i läsningen med samma bok och det är roligt att se diskussionerna och dra paralleller till andra saker i samhället som eleverna gör. Ljudböcker tror jag skulle vara bra så att alla kan få möjlighet att lyssna. Jag jobbar med Inläsningstjänst till både starkare och svagare läsare. Dels för att andra förmågor utvecklas vid lyssning än vad det gör vid läsning men också för att lyssnande på böcker inte ska vara likställt med ”svaga läsare” utan bara ett annat sätt att lära.

Tack så mycket Malin för att du har delat med dig! Det betyder mycket att få höra dina tankar som ger oss inblick i vilket medvetet arbete som krävs för att skapa läslust och läsförståelse. Intressanta är också de knep du använder, som alla kan använda direkt i klassrummet.