Under höstlovets k-dag hade vi olika workshops att välja på. Då valde jag att gå på en som handlade om Möblering i klassrummet med skolutvecklare Charlotta Olsson. När jag satt och lyssnade på henne delade hon med sig till oss om sina drömmar och tankar om möblering. Sedan blev vi indelade i grupper och fick prata om hur vi kunde ställa iordning klassrummet. Vi skulle ha med oss olika tankar och vi fick bara använda det vi hade i klassrummet.

Så gick min hjärna gick i gång på högvarv. Hur kunde detta hjälpa mina elever i mitt eget klassrum som är ett textilklassrum? Vad var mitt behov? Vad behövde eleverna? Kunde jag bryta den möblering som är standard i nästan alla textilsalar?

Jag kom fram till att jag behövde vara mitt i klassrummet, nära alla elever och inte vara gömd bakom klippbordet. Eleverna behövde känna att de kunde sitta nära mig och ändå jobba självständigt. Jag skissade upp ett förslag och pratade även med Charlotta om hur man kunde tänka runt det hela.

Så jag möblerade om klassrummet. Klippbordet står nu mitt i salen, jag har bord längs fönsterväggen och två ”öar” med fem sittplatser var.

Blev det som jag hade tänkt mig?

Eleverna älskar det (jag får inte möblera om, för det är perfekt enligt eleverna), och de elever som vill sitter runt klippbordet och jobbar. Jag har fått den närhet till eleverna som jag kände att jag behövde.

Först hade jag tänkt att placera ut eleverna för att få mest arbetsro men jag lät dem välja sina platser. När de fick se klassrummet med den nya möbleringen den första gången, så fick de det här till sig: Vad behöver du för att få arbetsro? Behöver du sitta själv eller tillsammans med någon? Var kan jag få mest hjälp om jag behöver det?

Eleverna har hittat sina platser i salen där de känner sig trygga. De hjälper varandra mer och vi har fått ett lugnare och ett mer harmoniskt klassrum. Nu vill de att jag ska göra på ett liknande sätt i bildsalen så att de kan få mer lugn även där.

Så för att svara på frågan, det blev så mycket mer av det goda - arbetsro, arbetsglädje, trygghet, självständighet - än vad jag hade hoppats på. Det jag har lärt mig av detta är att man måste våga pröva något nytt även om det går emot allt som jag trodde mig veta om hur eleverna behöver sitta.

I samband med att jag möblerade om i salen, så fick jag hjälp att måla bilder, arbetsprocessen, verktyg och citat på väggarna. Citaten kommer från eleverna. De fick frågan: Vad är det bästa med slöjd? Jag önskar att det fanns fler väggar, för det var väldigt kloka svar som de kom med.

Petra McGowan, textil- och bildlärare Äsperödsskolan