- Det är nog inte jag som inte funkar i skolan, funderar en av mina elever och kikar på mig under luggen. Kommentaren kommer några få veckor in på höstterminen och eleven går i år 8. Senast hen gick i skolan med någon form av regelbundenhet var i år 5. Jag väntar tyst lite, har lärt mig att detta är en elev som behöver få tänka klart.

- Det är skolan som inte funkar för mig, konstaterar hen bestämt.

Detta ögonblick tycker jag beskriver mycket träffsäkert vad Flexen egentligen är, vi är platsen för de som skolan inte funkar för.

Jag arbetar på Flexen Sommarhemmet och vi är en del i en större organisation i Uddevalla kommun. Kommunen har en mottagningsgrupp som tar emot ansökningar till särskild undervisningsgrupp och därifrån placeras sen eleverna ut i respektive grupp efter behov. Man kan placeras på

• Flexen Sommarhemmet,
• Flexen Norgården eller på
• Källan.

De elever vi får till oss i Flexen har ofta NPF, till exempel autism, ADHD, samt även ångest, språkstörning med mera. Det är vanligt att man har en lång rad misslyckanden bakom sig och har hög skolfrånvaro, antingen har man varit hemma, eller så har man varit på skolan, men inte deltagit som övriga elever.

Undervisning på det sätt eleven behöver

Hos oss får eleverna en lugn miljö, med en egen avskild arbetsplats. Man har individuella scheman och deltar i klass i de ämnen man klarar av. Det man inte klarar av att göra i klass, gör man i Flexen, enskilt eller i liten grupp, allt efter behov. Behöver man stöd i klass så är det Flexens personal som ger det stödet. Detta innebär att man som elev alltid får en trygg vuxen med sig, man behöver inte förhålla sig till olika personal i klass. Det innebär också att övrig personal på skolan kan närma sig Flexens elever i lugn och ro och bygga relationer. I vår verksamhet behöver man inte välja mellan att fungera i klass och få undervisning, något som många elever med NPF ställs inför. Istället undervisas man hos oss på det sätt man behöver. Enskilt, eller i grupp, med uppgifter på dator, lärobok eller på lösblad. En del elever mår bäst av långsam inlärningstakt med täta repetitioner, medan andra fungerar bäst när de utmanas och får gå vidare snabbt. Här är det viktigt att alla runt eleven samverkar och hjälper eleven sätta ord på vad som fungerar bäst.

Att lära sig goda strategier

På plats i Flexen finns personal med olika kompetens, socialpedagog, resurspedagoger och lärare, som arbetar runt vår grupp elever. Vi arbetar mycket med strategier för våra elever, hur fungerar just jag i en skolsituation, vad är viktigt för mig, vad ska jag göra om jag hamnar i en jobbig situation? Vi övar också på andra saker, som att åka buss, fungera i idrottshallen, göra studiebesök och utflykter med mera. Tanken är hela tiden att eleverna ska känna sig trygga i hela skolsituationen och helst i sin vardag i övrigt.

Relationer, tillit och höga förväntningar

Relationsbyggande är det absolut viktigaste för våra elever, som det nog egentligen är för alla människor. När man har misslyckats många gånger så är det en fullständigt rimlig reaktion att antingen ge upp, eller att lägga över alla misstag hos andra. Då möter vi elever som gett upp och ser framför sig att skolan är helt meningslös och att de aldrig kan klara att gå i skolan. I samband med detta så har ungdomarna ofta tappat tron på sig själva, men också förtroendet för vuxna.

Ska man kunna utvecklas och ta till sig kunskap, så måste man kunna lita på sig själv och andra. Här är vuxnas bemötande av stor vikt, eleverna är i behov av att man visar att man litar på dem och uppskattar dem. Vi har höga förväntningar på våra elever och visar det tydligt. Vi förutsätter att eleverna kommer att kunna gå vidare till gymnasiet med goda strategier och få en god framtid. Viktigt är att skynda långsamt, man gör det man klarar av att göra. Under tiden kan det hända att man inte orkar läsa alla ämnen, då låter vi dessa vila en stund, men vi skriver inte bort ämnen. Med tid, ork och bättre strategier så kommer våra elever att klara mer och mer.

Fokus på vad eleven klarar

Det finns mycket som våra elever inte klarar i stunden de kommer till oss, men vi fokuserar enbart på det man faktiskt klarar av. Kan man gå en timme om dagen i skolan, så är det en stor framgång, jämfört med att bara vara hemma. Här kommer återigen relationer in, vi vuxna lyfter alltid fram det positiva. Eleverna ska känna att vi lyssnar och är intresserade av deras tankar och känslor, hur ska de annars våga lita på sig själva? Samtidigt krävs att man är rak och ärlig och en god förebild. Ungdomar hos oss kan ha svårt i sociala sammanhang och då är vi vuxna bra att spegla sig i. Därmed är det viktigt att vi vuxna står för våra egna känslor och kan uttrycka dem, men även att vi är noga med att stå för våra misstag. Har det blivit fel någon gång så är vi snabba med att be om ursäkt och visa att man får göra misstag och att vi kan gå vidare tillsammans ändå. Eleverna behöver veta att person och beteende inte är samma sak. Vi kan ogilla hur en person beter sig för stunden, utan att vi ogillar personen i sig. När man accepterar det, så kan man också acceptera ansvaret för sina egna handlingar.

Till sist, hur gick det för vår kloka unga person, som inledde den här texten? Hen läste in gymnasiebehörighet på två år på högstadiet och gick vidare till gymnasiet. Där gick det bara bra, men det visste vi ju att det skulle, eller hur?

Text: Cecilia Djupfeldt, lärare Sommarhemsskolan