Kerstin Lundberg-Hahn har 20 års erfarenhet av att besöka skolklasser och berätta om sina böcker och sitt skrivande. Hon är själv lärare i grunden, och kände efter ett antal författarbesök i elevgrupper att hon saknade en handfast metod för att förmedla skrivarhantverket och samtidigt ta tillvara elevernas kreativitet och spontanitet, särskilt för de yngre barnen som ännu inte kunde skriva själva.

Verktygen som hon sökte fann hon hos en amerikansk forskare och författare, vars metod gick ut på just detta: att hjälpa elever att skapa färgstarka berättelser – trots att de kanske inte kunde skriva eller hade ett välutvecklat ordförråd. 2011 kom Kerstins egen bok om metoden ut: ”Berättarverkstad med barn: en handbok”. Där får läsaren ta del av Kerstins erfarenheter, framgångsfaktorer och fallgropar under åren hon utvecklat metoden för svenska skolor.

Metoden ger dig handfasta tips på hur du hjälper din grupp att skapa spänning och få texter att bli levande. I korthet handlar det om hur du som lärare agerar berättarröst åt din elevgrupp genom att sätta i gång berättelsen och därefter ställa olika sorters frågor som fördjupar, håller ihop och för berättelsen framåt. Tre viktiga komponenter i metoden är:

• Igångsättare – kan vara en karaktär, en plats. Det var en gång en liten katt…
• Fördjupningsfrågor – ger berättelsen djup och liv. ”Hur såg katten ut, vad tyckte hon om, hur kände hon sig.…”
• Framåtfrågor - leder berättelsen vidare. ”Vad hände då, vem träffade hon …? ”

Under berättarverkstäderna är det eleverna som kommer med idéer och påhitt för innehållet, och pedagogen är berättarrösten som formulerar meningarna. Elever som inte är muntligt aktiva på grund av blyghet eller annat modersmål har möjlighet att delta med hjälp av kroppsspråk. Pedagogen berättar sagan från början om och om igen för att den ska bli lätt att minnas och skriva ner efteråt.

I mellanstadiet kan metoden användas på liknande sätt, exempelvis utifrån en bild att samtala kring. Med de äldre eleverna kan pedagogen också undervisa kring strategier i skrivandet, exempelvis hur man konstruerar en deckare eller en spökhistoria.

- En strategi kan vara att lära eleverna trappa upp spänningen stegvis, som en spisplatta där man ökar värmen långsamt. Man kan då göra en lista med spännande saker som skulle kunna hända, och sortera dem i en ordning som gör berättelsen intressant, säger Kerstin Lundberg Hahn.

Bokenäs pedagoger, som själva har gedigen kunskap och erfarenhet om litteratur och läsning, tyckte metoden verkade mycket givande och användbar. Bland annat arbetade lärarna i förskoleklass redan utifrån en liknande skrivmetod och menade att berättarverkstadens metodik gav ytterligare perspektiv och verktyg till skrivinlärning med yngre barn.