”En fascinerande kunskapsorganisation”

Kommundirektör Malin Krantz ser välfärdsteknik som en absolut nödvändighet och har stor tillit till sina medarbetares specialistkompetens. Hon avslöjar också vilken lussekatt hon väljer och vad hon gärna har redo i handväskan.

Malin Krantz är kommundirektör i Uddevalla kommun och svarar på tre korta frågor om sin arbetsvardag.

Uddevalla kommun har runt 5 000 medarbetare och det finns cirka 275 olika yrken hos oss.
Vad tycker du är det bästa med att ha din roll i en så bred organisation?

- Ja, det bästa är att man aldrig någonsin blir fullärd under sitt yrkesliv. Det är ett ständigt lärande och man kan aldrig bli ”färdig”. Det är en fascinerande kunskapsorganisation som är bred och djup på samma gång.

Vad tycker du är mest utmanande med att ha din roll i en organisation som jobbar med så mycket?

- Utmaningen ligger i att man oftast är den i rummet som kan minst om själva ämnet, vilket man måste acceptera. Men jag känner mig trygg i och litar på mina medarbetares kunskap, vilket gör att jag kan fatta beslut och gå framåt. I min roll är det viktigt att kunna lite om mycket, och att ha tillit till verksamhetens specialistkompetens.

Uddevalla kommun är med i ett nationellt projekt om välfärdsteknik och vi prioriterar frågan i vår verksamhetsutveckling. Hur ser du på välfärdsteknik?

- Välfärdsteknik är en absolut nödvändighet för att Sverige ska kunna klara den framtida kompetensförsörjningen inom bland annat vården. Det finns inte tillräckligt med utbildad personal och välfärdsteknik är en viktig del i att lösa utmaningen med personalbrist. Det handlar om att avlasta personalen från arbetsuppgifter som kan lösas på annat sätt, så att våra medarbetares kompetens och kraft läggs där den gör mest nytta. Vi ska helt enkelt ha människor där det behövs människor, och ta hjälp av välfärdsteknik där det går.

Om man vill veta mer om välfärdsteknik och hur vi arbetar, rekommenderar jag att man läser intervjun med vår projektledare Ulrika Olsson.

Bonusfrågan:
Tisdagen den 13 december var det dags för lucia. Vill du ha din lussekatt med eller utan saffran – och hur känner du för russin?

- Ha, ha! Jag är den i familjen som äter allt, så svaret på frågan blir; den lussekatt som ingen annan vill ha. Man ska smaka på allt och ingen mat ska gå till spillo, det har jag med mig hemifrån. Men om jag ska vara helt ärlig så är jag ingen storfikare, jag föredrar faktiskt kokta ägg som mellanmål, och har gärna några redo i handväskan.