På Amnesty Internationals föreläsningsturné i skolor, A-day, var fokus i år kvinnoförtryck och hur miljontals kvinnor runtom i världen, bland annat i Iran och Frankrike, dagligen diskrimineras, tystas och begränsas på sin frihet på grund av sin klädsel.

Arlinda som höll i föreläsningen inledde föredraget med en kort presentation om de mänskliga rättigheterna och vad de egentligen innebär. Hon utvecklade detta genom att presentera konkreta exempel på hur dessa bryts dagligen av våra makthavare. Eleverna fick ta ställning till specifika frågor kopplat till mänskliga rättigheter genom att lyfta på JA/NEJ- kortet som de tilldelats.

Situationen i Iran

Vidare berättade hon hur svår situationen är för många kvinnor i Iran, men också konsekvenserna av att trotsa moralpolisen som har ett enda mål- att begränsa kvinnors frihet i landet. Arlinda presenterade flera konkreta exempel på hur kvinnor dagligen särbehandlas genom kvinnors begränsade frihet som dessutom är lagstadgat i Iran, men också att konsekvenserna kan bli riktigt allvarliga om kvinnor eller män trotsar lagarna och moralpolisens order.

En specifik händelse som Arlinda fokuserade på under föreläsningen och som hon menar var den utlösande faktorn till de omfattande protesterna i Iran var mordet på Mahsa Jina Amini i häktet. Amini, vars drömmar och liv slocknade i tidig ålder, blev frihetsberövad av den iranska moralpolisen enbart för att hon bar sin huvudbonad på ett icke korrekt sätt i enlighet med sharialagarna i Iran. Mordet på Amini väckte ilska och vrede bland iranier och ledde till protester med slagorden “kvinna, liv och frihet”. Arlindas händelserika scenarier möjliggjorde att åhörarna fick en autentisk uppfattning om hur tusentals människor utsattes för systematiskt våld, tortyr och trakasserier i hopp om att ge kvinnor den frihet och rättighet de har enligt internationell lag- att vara fria.

Situationen i Frankrike

En mycket intressant kontrast som Arlinda lyfte är den problematiska kvinnosituationen i Frankrike. I Frankrike utsätts kvinnor för systematiska trakasserier och förföljelser med anledning av att de inte får bära huvudbonad eller heltäckande kläder på offentliga platser. Således begränsas kvinnors rätt och frihet över sin egen kropp, friheten att själv kunna avgöra vilka klädesplagg man vill bära. Två olika länder, två olika förbud. Gemensamt för dem är att begränsa kvinnors FRIHET.

Elevernas reaktioner

Eleverna tyckte följande om föreläsningen:

“Jag fastnade för hur dom satte in en i frågorna och gjorde det så verkligt som det går att göra för en utomstående person". Sedan tyckte jag om när dom fick med olika exempel, dom två kvinnorna, och konkreta bevis på vad som skett/sker i Iran. Ellen

“Allt var väldigt intressant men jag tyckte att det var mest intressant med hur makthavarna gjorde upp saker (fängelsestraff, lagar) och förvrängt så många personer och att dom gjort detta till personens verklighet” Selma

“Intressant föreläsning som visade hur kvinnor, både i Iran och i Frankrike, begränsas och inte har sin frihet pga. sin klädsel”. Rano

Min åsikt som SO-lärare

Jag som SO-lärare tyckte att det var intressant att ta del av kontrasterna i den frågan och att dessutom presentera dem på det sättet som Amnesty International gjorde tror jag fångade eleverna, men framförallt förmedlades föreläsningens budskap på ett tydligt sätt. Vidare upplevde jag att eleverna var delaktiga genom att hålla upp Ja/Nej- kortet beroende på vad de har för ståndpunkter i de berörda frågorna, men de fick även möjlighet att diskutera scenarierna i mindre grupper. Detta gav, upplevde jag, eleverna en tankeställare, men också ett utbyte av perspektiv och tankar gruppen emellan.

Slutligen avslutade Arlinda föreläsningen med att betona vikten av att göra våra röster hörda, i synnerhet när de mänskliga rättigheterna kränks och människans frihet begränsas. Sociala medier, protester och namninsamling är några av de verktyg vi kan nyttja för att göra skillnad för miljontals människor världen över. The more we fight, the more we win. Vi kan göra skillnad. Vi kan påverka. Vi måste våga göra våra röster hörda.