Collaborative & proactive solutions översatt till svenska som samarbetsbaserad problemlösning.

Bakgrund

Elever med svårigheter att möta sociala, emotionella och beteendemässiga förväntningar kan uttrycka dessa svårigheter genom att skrika, svära, slåss, bitas, sparkas, springa ut från klassrummet eller på annat sätt. Elever med dessa utmanande beteenden är utmanande för att de har eftersläpande färdigheter som helt enkelt gör att de uppvisar ett utmanade beteende på ett eller annat sätt.

För att vi ska kunna lösa problem tillsammans med eleverna, observera, inte för eleverna har Den amerikanske psykologen Ross Greene utvecklat ett förhållningssätt som kallas Collaborative and Proactive Solutions (CPS) eller samarbetsbaserad problemlösning. När vi arbetar med våra elever och det ofta blir problemsituationer och Utmanande/problemskapande beteenden behöver vi fundera över hur vi kan förstå situationerna och elevens beteenden. Vår förståelse för vad eleven vi möter gör och varför eleven gör det den gör spelar en avgörande roll för vårt bemötande mot eleven.

Ett grundantagande inom CPS är att människor gör rätt om de kan. Om en elev inte beter sig åldersadekvat i en situation beror det inte på att eleven inte vill. Tittar vi närmare på en elevs utmanande beteende kommer vi ofta upptäcka att det uppvisas i vissa specifika situationer. Då ska vi ställa oss frågan vad det är i dessa situationer som är för svårt för eleven. Utgångspunkten i CPS är nämligen att eleven inte utvecklat de färdigheter och strategier som krävs för att klara av just denna typ av situationer. Kraven överstiger elevens förmåga, och därför är det vår uppgift som personal att bistå eleven i utvecklandet av mer välfungerande strategier.

Nästa grundantagande inom CPS är att det bakom varje utmanande beteende finns ett olöst problem eller en outvecklad färdighet. Elevens outvecklade färdigheter ger oss ledtrådar om varför ett utmanande beteende förekommer och de olösta problemen synliggörs i svaren på frågorna: när, var, med vem och i samband med vad sker det utmanande beteendet?

Som personal är det vårt ansvar att söka svar på frågorna: när, var, med vem och i samband med vad och ta reda vad det är som besvärar eleven.

Observera: När vi utgår från att eleven saknar vissa nödvändiga färdigheter är det inte ett led i att ursäkta elevens utmanande beteende, det handlar om att förklara beteendet.

Genom att förklara beteendet utifrån bristande kognitiva färdigheter och olösta problem får vi möjligheter att hjälpa eleven att utvecklas.

Avslutningsvis är ett viktigt grundantagande inom CPS att konsekvenspedagogisk metod inte är effektiv. Främst för att ett sådant förhållningssätt varken tar hänsyn till elevens bristande kognitiva färdigheter eller dess olösta problem. Det utvecklar heller inte elevens förmåga att lösa sina problem.

I arbetet med CPS utgår vi från att de utmanande beteendena eleven använder/uppvisar är elevens nuvarande strategier för att hantera för högt ställda krav. Avsikten är hela tiden att hjälpa eleven att ersätta de problemskapande strategierna med mer välfungerande.

ALSUP (Assesment of lagging skills and unsolved problems, på svenska: bedömning av eftersläpande färdigheter och olösta problem) används för att vi skall specificera de efterläpande färdigheter och olösta problem som finns.

Vuxna kan reagera på olösta problem på tre olika sätt. Ibland pratar man om att det finns tre olika ”korgar” att lägga problemen i. A-korgen innebär att den vuxna driver igenom sin vilja. I A-korgen skall man bara lägga problem som innebär en direkt fara för eleven själv eller någon annan. Om ett barn t.ex. är på väg att springa ut framför en bil så måste vi stoppa barnet även om det kommer att leda till att barnet får ett utbrott. C-korgen innebär att man lägger kravet åtsidan tills vidare. Det kan t.ex. vara att man inte kräver att eleven skall låta bli att svära. I B-korgen lägger man de olösta problem som man vill arbeta med i nuläget. Arbetet sker tillsammans med eleven enligt modellen nedan.

Samarbetsbaserad problemlösning i praktiken

Metoden består av tre steg: empati, definiera problemet och invitation. Syftet med metoden är att ta reda på vad som besvärar eleven i de situationer där de utmanande beteendena uppvisas. Målet med metoden är att hjälpa eleven att hitta alternativa strategier att använda sig av i de situationer där kraven blir för höga.

1.Empati
Målet är att få fram så mycket som möjligt om vad det är som orsakar att situationen blir svår för eleven. Det första vi behöver göra är att skapa oss en så bra förståelse som möjligt för hur eleven upplever de situationer där de störande beteendena uppvisas. Enklast är att observera situationen och därefter prata med eleven om det som hänt. Kortfattat handlar det här steget om att visa nyfikenhet för elevens upplevelser, tankar och känslor utan att vara värderande. En del elever kan ha svårt att sätta ord på sin bild av situationen, därför är det vårt ansvar som personal att skapa så bra förutsättningar som möjligt för eleven att göra sig förstådd. Det viktiga är att vi som personal visar att vi är genuint intresserade av elevens perspektiv och att vi utgår från att eleven gör så gott eleven kan.

2.Definiera problemet

Det här steget innebär att vi som personal sätter ord på vår syn på problemet, utan att skuldbelägga eleven och på ett sätt som är begripligt för eleven. Det centrala här är att bådas perspektiv, personal och elevs, på problemet ska tydliggöras och tas i beaktning. Tillsammans med eleven kommer vi fram till en problembeskrivning som ger erkännande åt bådas upplevelser.

3.Invitation
Det sista steget går ut på att bjuda in eleven till att vara medskapare av den lösning som ska råda bot på problemet som vi definierat tillsammans. Som personal kan vi inleda med att sammanfatta problembeskrivningen och i det vara noga med att få med bådas perspektiv. Sedan initierar vi samarbetet genom att säga något i stil med: Jag undrar om det finns ett sätt för oss att lösa det här…har du några idéer? Genom att låta eleven börja visar vi intresse för elevens förslag. Observera: när vi löser problem tillsammans med elever är det viktigt att vi inte tror oss vara de som har ensamrätt på lösningarna. Inom ramen för CPS måste vi försöka att inte bestämma lösningen i förväg, för då går hela samarbetsmomentet förlorat. Enligt Greene är definitionen av en bra lösning den lösning som båda är överens om, vars genomförande är realistiskt och som dessutom är ömsesidigt tillfredsställande.

Arbetet med cps på källan

På Källan använder vi samarbetsbaserad problemlösning (CPS) som en modell för hur vi samtalar med eleverna, hur vi förstår eleverna, hur vi bemöter eleverna och för att säkerställa så att våra förväntningar överensstämmer med elevernas färdigheter.

Vi använder tre dokument/verktyg: Alsup med förklaring, mall för plan b samtal och fusklapp för att gräva/strategier för att föra ett bra empatisteg/samtal med eleverna. Vi använder även ett reflekterande arbetssätt där vi kontinuerligt reflekterar över hur och varför vi gör som vi gör och hur det ständigt kan utvecklas tillsammans med eleverna.